Ägaren till hunden försökte överlämna hunden av rasen amstaff till en bekant strax innan han tvingades infinna sig på anstalten för en tid sedan.Men denne klarade inte ut uppgiften utan överlämnade hunden till en ny tillfällig husse, som i sin tur inte hade någon större vana av hundar utan släppte lös hunden, och lät den klara sig bäst den kunde.
Polisen omhändertog hunden kort tid därefter och skickade i väg den på en snabb undersökning hos veterinär. Här konstaterades att hunden var avmagrad, lite medfaren, och hade en skadad tand som var så illa däran att den skulle behöva dras ut.
I övrigt inga problem. Ett kort överläggande med hundens ägare gav beskedet att han helt enkelt inte kan ta hand om hunden, och inte heller har han ekonomisk möjlighet att svara för att hunden kan få komma till ett hundpensionat.
Länsstyrelsen kopplades in och har egentligen bara två alternativ att ta ställning till i frågor; omplacering eller avlivning.
Chansen att en ny omplacering blir lyckad bedöms som liten. Återstår då bara avlivning.
– Det betyder att polisen får uppdraget av verkställigheten och det betyder att vi tar hunden till veterinär som söver ned den, säger Christer Öhman, som är biträdande polisområdeschef i Sörmlands norra distrikt.
Christer väljer sina ord noggrant, och talar om att han absolut inte vill medverka till att peka ut en hundras som farlig, eller späda på ny bränsle på den många gånger flammande diskussionen om kamphundar.
–Alla hundar är individer. Och inga hundar är egentligen aggressiva mot människor, de kan vara det mot andra hundar men inte mot människor. Sedan finns det alltid undantag från denna regel också, och det beror i regel på att husse eller matte hanterat dem helt fel.