– Det började med att han fick massor av pepplor som kliade något kopiöst, sen började han att tappa hår. Vi trodde först att det var allergi, men när det inte gav med sig så åkte vi till slut in med honom. Då konstaterade de att det var rävskabb, säger Mette Andersson, hundägare till Texas.
Hur mår han nu?
– Han mår betydligt bättre nu. Han fick en stark medicin och kortison för klådan som har hjälpt. Men han mådde verkligen så dåligt och blev nästan deprimerad. Han åt inte, gick undan och la sig och var inte alls så busig och kelig som han brukar vara. Vi kände inte igen honom, säger Mette Andersson.
När tidningen rapporterade om räven för en månad sedan uppgav kommunjägaren Anders Eklund att räven inte hade skabb. Senast han var ute och letade efter räven var för några dagar sedan.
– Jag är där så ofta jag hinner, men den här räven är inte lätt att hitta. Jag förstår att de som bor där ser den ofta och speciellt när det delas på sociala medier. Det är lite lättare än att jag ska åka förbi och hoppas på att se räven.
– Om jag sen skulle se den här räven och behöva avliva den så gäller det att det är på ett ställe jag kan göra det också. Det är väldigt mycket runt omkring det här som gör att det är svårt att utföra det inom detaljplanelagt område, det måste finnas säkra skottvinklar och kulfång. Det är liksom inte bara att tro att man kommer dit och skjuter ett djur, säger Eklund.
Anders Eklund berättar också att de bilder han har fått på räven inte tyder på skabb. Hans hypotes är att det kan vara en pälsätare som har gnagt bort rävens päls.
– Alla djur kliar sig, det kan vara torka, damm, väder och vind som orsakar kliandet, säger han och fortsätter:
– Jag skulle vilja se den här räven, vilket jag nu inte har lyckats gjort på en och en halv månad. Skulle räven ha haft skabb sen i våras, då skulle den ha löst problemet redan nu. Jag misstänker att det är något annat som gör att den är i dålig hälsa.
Vidare berättar Mette Andersson att de tror sig ha hittat ett rävgryt i skogen och att räven oftast uppdagar sig om kvällarna.
– Jag undrar bara om det är fler i området vars hundar som har blivit drabbade men som inte vågar prata om det. Jag hoppas att fler hör av sig till kommunen så att det blir en förändring, säger hon.