Men föst blickar vi alltså tillbaka till den där talangtävlingen på Skansen. I juryn satt storbandsledaren Seymor Österwall. Han fick upp både ögon och öron för den unga, snygga och begåvade Birgit som hade en stark, klar röst med ett tidsenligt vibrato. Ett av priserna i tävlingen var att få göra en skivinspelning. Det priset vann Birgit.
– Min första skiva, "Rififi", gjorde jag med Seymor Österwall, berättar Birgit.
Seymor Österwall gillade rösten, men tyckte inte att Birgit Carlsson var ett gångbart namn för en sångerska. Han frågade om hon hade något annat namn, om hon kallades för något. Birgit, som alltid har haft, stort tjockt hår, berättade att hennes pappa brukade kalla henne Tova. Seymor Österwall lade det på minnet och skruvade lite på Birgits efternamn. Sedan gjorde han något som förändrade Birgits liv. Hon skapade Towa Carson.
– Jag visste inte om det förrän jag såg det på en affisch. Jag har aldrig varit vidare hemma med det, mina nära kallar mig för Birgit, säger hon när vi träffar henne i huset utanför Eskilstuna där hon bor i dag tillsammans med maken Bengt och cairnterriertiken Loka.
Vi sitter kring ett runt bord och dricker kaffe och äter äpplemuffins som Birgit har bakat. Det är ljust och fint och muffinsarna är jättegoda. Men kanske är jag lite besviken ändå. Inget i huset påminner oss om att här bor en legendarisk schlagerartist. Inga stora fotografier eller guldskivor sitter på väggarna och jag såg inga paljettbroderade jackor i hallen. Men jag nöjer mig med att både Birgit själv och maken Bengt har någon sorts strålglans kring sig. Karisma, stil, fräschör och integritet.
Vi har hunnit en bit in i samtalet och avverkat berättelsen om hur Towa Carson föddes. Birgit berättar om sina första år som turnerande vokalist med Seymor Österwalls orkester.
Att vara ensam ung kvinna på ständig turné med ett gäng manliga musiker var förstås väldigt roligt ibland, men kunde ha sina sidor.
Året är 1956. Birgit, som nu heter Towa Carson, sjunger var och varannan kväll på scener runt om i Sverige.
– Det innebar att jag hade lång klänning och kom upp och sjöng i refrängerna.
Birgit ledsnade snart på att vara dekorativ, sjunga refränger och att vara ensam tjej. Hon flyttade hem till Eskilstuna igen och tog jobb på kontoret på CE Johanssons.
– Jag höll på med ackordsstatistik, jag räknade ut hur mycket tid det gick åt för att göra olika saker. Men det höll jag bara på med i något år.
Nej, sitta på kontor var kanske inget för Birgit. Så när Seymor Österwall ringde och tjatade hoppade hon på jobbet som Towa Carson, vokalist igen. Det var fortfarande ganska tuff tillvaro, och inte tjänade hon särskilt mycket pengar heller.
– Man fick betala hotellrum och mat själv, men det var roligt att sjunga!
Det värsta var resorna som gjordes i bil.
– Du vet, att sitta inpackad i en bil med nio-tolv män som rökte och drack, det var så trevligt så, säger hon ironiskt.
– Lite tafs var det väl, men de flesta uppförde sig väl, och Seymor var som en snäll farbror, han tog hand om mig, säger Birgit, som utöver vännerna och artistkollegerna Lasse Lönndahl och Gerd Persson, aldrig har umgåtts särskilt mycket med musiker och artister. Åren som vokalist har gjort att hon än i dag avskyr att bo på hotell.
En kväll 1957 skulle Towa Carson sjunga med Leif Kronlunds orkester på ett ställe som hette La Visite som låg på Drottninggatan i Stockholm. Då dök en ung, snygg kille upp backstage. Han hette Bengt och var kompis med trummisen i orkestern. Bengt och Birgit pratade lite och när det var dags att avsluta kvällen erbjöd sig Bengt att skjutsa hem Birgit. Hon minns sitt näbbiga svar på förslaget än i dag.
– Jag sa: "Du har väl ingen bil!".
Det var inte så vanligt med bil på den tiden och Bengt såg inte ut som en bilägare, förklarar hon. Vad Birgit inte hade koll på var att Bengt, som heter Anlert i efternamn, var en firad fotbollstjärna i AIK och ägare till en alldeles egen bil.
– En Folkvagns-bubbla, skrattar Birgit.
Birgit och Bengt blev ett par. Man kan lätt tänka sig att sångerskan Towa Carson och fotbollsspelaren Bengt Anlert var ett eftertraktat par i Stockholmsvimlet. Dåtidens "Beckhams". Själva minns de mest hur sällan de sågs på grund av sina jobb. Bengt var ute på bortamatcher och Birgit på turnéer. För nu började hennes solokarriär ta fart. Towa Carson blev vad man kallade för grammofonartist, en röst som flera av samtidens låtskrivare samarbetade med. Hon har till exempel haft 28 låtar på Svensktoppen.
Många låtar var internationella succéer översatta till svenska, som " "Alla har glömt" och 1968 kom Towa Carson dessutom trea i Melodifestivalen med låten "Du vet var jag finns" av Peter Himmelstrand.
– Det var full rulle! säger Birgit.
Lasse Lönndahl kom att bli en av Birgits bästa vänner, och de ringer fortfarande varandra en gång i veckan.
– Klockan halv tio varje tisdag! säger Birgit.
Under den här tiden hade Birgit och Bengt, som nu var gifta, flyttat till Eskilstuna. Birgit längtade hem till sin familj, och Bengt fick ett erbjudande om att spela i IFK Eskilstuna, ett lag som han senare blev tränare för i många år. Från 1970 och framåt har Birgit i perioder låtit sångerskan Towa Carson vila och sysslat med annat. En period arbetade hon i en uraffär i Eskilstuna, men med jämna mellanrum har hon spelat in skivor och gett sig ut på turné.
"Det har smällt till" som Bengt uttrycker det. En gång var 2004, när Birgit iklädde sig rollen som Towa och deltog i Melodifestivalen tillsammans med Siw Malmqwist och Ann-Louise Hansson. De gjorde succé med låten "Cest la vie" och gick till final. Hon samarbetar fortfarande med Siw och Ann-Louise. Nu i höst ska hon till exempel sjunga på en Finlandskryssning med Ann-Louise Hansson. Hon gör också framträdanden med pianisten Göte Wilhelmsson. För rösten bär fortfarande, men för ett år sedan beslöt Birgit att Towa Carsons låtar skulle sänkas ett tonsteg.
När hon blickar tillbaka på sin karriär konstaterar hon att hon ibland har gjort val som inte alla artister skulle ha gjort. Hon har till exempel tackat nej till att turnera i USA.
– Jag har inte velat ge mig ut på äventyr, men visste ju inte vart man kunde hamna. Man kanske bara hade fått spela på syltor. Man kanske hade blivit knarkare.
Hon tackade också nej när tidningen Fib Aktuellt erbjöd 10 000 kronor och en Amerikaresa för ett utvik.
– Sånt har inte lockat för min del, säger Birgit.
– Jag har alltid varit lite motsträvig.
Kanske är det just motsträvigheten som gjort att hon nu kan fira 60 år som artist med hälsan, hedern och nyfikenheten i behåll. För Birgit hänger med. Hon tittar till exempel på Idol på fredagskvällarna.
– Det är kul att se. Det brukar vara ett par tre stycken som man ser har förmågan att utvecklas.
I dag tycker Birgit Anlert att det är okej att möta fans, och småpratar gärna med folk som känner igen henne i matbutiken. När hon var yngre var hon blyg och hade svårare att hantera uppmärksamheten.
– Det har gått över, det är en fördel med att bli äldre.