Anmälaren som i detta fall är en anhörig till patienten vill hävda dels att läkaren brustit i omdömet genom att alls försöka ta det där provet på vad för slags vätska som samlats i lungsäcken, dels att upplivningsförsöken som tog vid direkt vid hjärtstoppet skedde under en alltför kort tid.
IVO:s utredare skriver i sitt beslut att valet att genomföra provtagning av vätskan i lungan var adekvat då patienten under en längre tid drabbats av "återkommande lunginflammationer med syrgasbehov". Och provet tas genom att man först lokalbedövar och sedan sticker in en spruta som förs genom lungsäcken och med hjälp av ultraljud riktas mot ansamlingen av vätska.
Kort efter provet blev patienten tung i andningen och började hosta blod. Patienten erhöll syrgas och narkosjouren tillkallades. Hjärtlungräddning påbörjades sekunder efter det att hjärtat slutade slå.
På IVO slår man också fast att det inte finns någon fastställd tid som en hjärtlungräddning ska pågå. Tiden avgörs helt enkelt från fall till fall.