Vi har lite svårt att nå Carina och det visar sig att hon drabbats av en vårförkylning och legat hemma ett par dagar.
– Men nu är jag – i alla fall någorlunda frisk, säger hon och skrattar när hon öppnar dörrarna till Fröet i Fröslunda på fredagseftermiddagen.
Att det är en glad och positiv människa jag ska intervjua märks omedelbart och hennes sätt ta emot mig är oerhört öppet och välkomnande.
– Jag är en positiv jäkel som aldrig är tyst, jag har lätt för att engagera mig och se röda trådar i saker och ting, säger hon.
I grundskolan tillhörde hon varken det tuffa eller det mesiga gänget utan höll sig någonstans mittemellan.
– Jag var liten och rund, men blev inte mobbad. Vi var olika tjejgäng som höll ihop i olika perioder. Mobbning förekom även då och en gång sa jag ifrån ordentligt när en person i klassen blev utsatt. På avslutningen i årskurs sex på Slottsskolan fick jag ta mot ett diplom för "Bästa kamrat" för det ingripandet – det kändes väldigt bra. Jag hade väl lite rättvisepatos i mig hemifrån tänker jag.
Annars var det mest hästar som gällde för Carina – som var "helt galen i hästar" och började rida i Vilsta där hon även hade helgtjänstgöring titt som tätt.
– Jag gillade även andra djur, men tyvärr var min storasyster allergisk så vi kunde inte ha några husdjur hemma.
På gymnasiet gick Carina ett år på naturvetenskapliga linjen innan hon förstod att matte och kemi inte var ämnat för henne och därför bytte till samhällsvetenskaplig.
– På sommarloven jobbade jag extra i hemtjänsten och fick jobb på Nålmakaren efter skolan. När Eskilshem drog igång sökte jag och fick jobb där – ett jättebra ställe och det var kul att vara med från start, säger Carina som gick en vårdbiträdeskurs som snart följdes upp av undersköterskeutbildning.
Efter fyra-fem år i vårdsvängen ville Carina göra något annat och som aktiv i Svenska kyrkans olika verksamheter sedan ungdomen hade hon mött många förebilder inom kyrkan.
Lena Palesjö var den som gjorde störst intryck på Carina.
– En jättebra ledare och jag ville bli något liknande, jag ville jobba med ungdomar i en församling, konstaterar Carina som följde upp en fyra månader lång praktik i Klosters kyrka och Svenska kyrkans grundkurs i församlingsarbete och därefter tvåårig fritidsledarutbildning på Sigtuna folkhögskola.
– En fantastisk utbildning och två fina år med internatboende i veckorna. Vi var ett härligt gäng som snart var riktigt tighta och gjorde många roliga projekt tillsammans, fortsätter Carina och beskriver därefter sina sju år som församlingsassistent i S:t Pauli kyrka med samma sprudlande entusiasm.
– Jag trivdes verkligen jättebra där också. Jag startade innebandylag där många olika nationaliteter var representerade, åkte ut på olika läger och drog igång projekt.
Efter sju år i kyrkan fick Carina Eskilstuna kommun som arbetsgivare då hon 2006 började som föreståndare på Mötesplats Palatzet i Skiftinge – för övrigt beläget ett par rejäla stenkast från kyrkan.
– En gammal Konsumbutik på 850 kvadratmeter som blev en mötesplats för alla – fattar du vilka möjligheter? – och återigen fick jag vara med och dra igång något nytt. Vi hade musik, mässor, föreläsningar, utställningar och allt möjligt annat.
Efter en tid flyttade även fritidsgården till Palatzet och det blev dubbla verksamheter i lokalerna.
– Då blev det tuffare och ett tag kände jag mig aldrig riktigt ledig.
Är du en sån som tar jobbet med dig hem?
– Ja tyvärr, det är svårt att släppa det. Men jag har blivit bättre på det och nu stänger jag av telefonen på helgerna.
Var det på grund av arbetsbelastningen du lämnade Palatzet för Fröet?
– Nej, det var läge för något nytt efter drygt fyra år. Jag gillar att bygga upp och utveckla verksamheter, jag vill ha nya utmaningar och projekt hela tiden. På så vis blir det aldrig tråkigt.
Vad är din uppgift här på Fröet?
– Jag ansvarar för verksamheten. Planerar, bygger upp samarbeten med föreningar och studieförbund, nätverkar med skolan, PRO, idrottsföreningar och invandrarföreningar. Jag försöker ha en dialog med alla här i området.
– Vi har öppet måndag och torsdag 14-19 och tisdag-onsdag 10-15 – totalt 20 timmar i veckan. Men vi har även verksamheter utanför öppettiderna.
Huruvida Carina trivs eller inte på sin nya arbetsplats behöver vi inte ens fråga om – det syns på hela henne – det forsar fram superlativer så fort vi nämner Fröslunda.
– Jag brinner för det här – titta bara på vårt levande centrum, säger hon och pekar ut genom fönstret. Det bubblar av idéer här i Fröslunda och vi försöker hjälpa människorna att förverkliga dem.
– Vi hjälper Fröslundaborna med samhällsinformation av olika slag. Vi har en stor grupp somalier här och vi hjälper dem med information och översättningar. Vi har besökare från barn till pensionärer.
Förutom Carina finns en bibliotekarie och en halv cafétjänst på Fröet.
– Ja, vi är bara 2,5 anställda så man får hoppa in och göra allt möjligt här.
Känner du igen dig själv i dagens ungdomar eller är de annorlunda?
– Ungdomarna är tuffare i dag och de har inte alls samma respekt för äldre som vi hade. Men jag säger ifrån när det behövs och skulle önska att fler gjorde det. Faktum är att de ungdomar jag varit tuff mot tidigare morsar glatt på mig i dag. Jag tror de vill ha regler att följa.
Kommer ni i kontakt med droger?
– Det pratas om droger och jag vet att det finns, men jag ser ingenting av det här.
Carinas son Dexter ringer och undrar när hon ska komma hem och efter samtalet berättar hon att Dexter tycker hon är pinsam.
– Jag känner ju rätt många efter alla år och stannar och småpratar med folk överallt. Det tycker han är pinsamt.
– Men jag är nyfiken på människor och tycker bara det är kul.
Känner du att du gör skillnad för människor?
– Ja, det får vi kvitto på varje dag. "Ni är så fina", säger folk, så nog får man tillbaka alltid. Ett trevligt bemötande gör nästan alltid skillnad.
Hur har du det med kärleken?
– Den är god, sen många år tillbaka. Jens och jag blev ihop 1991 och han är fantastisk. Han stöttar mig till hundra procent, utan honom skulle jag inte kunna var så här engagerad. Han ger mig aldrig dåligt samvete och hos oss är det oftast jag som kommer hem till dukat bord.
Hur håller du dig i form?
– Jag kör både stavgång och gummibandsträning med grupper här på jobbet – och trädgårdsarbetet ger också en hel del motion.
Förutom att jobba på landet sjunger Carina gärna, hon umgås med familj och vänner och under vårt samtal kryper det fram att hon numera även är politiker.
– Jo jag sitter i kyrkofullmäktige och kyrkorådet för Socialdemokraterna sedan årsskiftet. Det blir en del möten och utbildningar, men det är intressant, konstaterar hon.
Vi kommer in på framtidsdrömmar, men Carina Ålander har inga stora dylika.
– Nej, jag gillar att leva i nuet och försöker njuta av det. Men till sommaren ska jag bygga en altan ute på landet.
Och nu stannar du väl på Fröet fram till pensioneringen?
– Nej du, någon förvaltare är jag inte. Jag behöver nog nya utmaningar så småningom...
FOTNOT: Jag får be Dexter om ursäkt för att mamma blev kvar så länge på jobbet, men du vet ju hur pratig hon är och när två "snackpåsar" möts drar det ofta ut på tiden.