Renate Torandt vårdar sin make Erich i hemmet. Erich har haft en stroke och hans minne börjar svikta.
Renate hade inte tänkt sig annat än att hon skulle sköta om maken själv när han kom hem från sjukhuset efter stroken. Det var barnen som sa åt henne att ta hjälp, de såg hur slutkörd hon var.
Renate var först väldigt tveksam till att kontakta en anhörigkonsulent.
– Det kändes ju som ett nederlag, att jag inte skulle kunna klara av att sköta honom själv. Kunde jag verkligen erkänna för mig själv och för andra att jag inte orkade?
Men så snart hon kom till lokalerna på Strigeln släppte de tankarna.
– Det är så viktigt att man får prata med andra i samma situation. Och när jag är här är Erich på dagverksamhet, och har lika trevligt han.
Margareta Josephson var lika skeptisk till en början, när hennes make snabbt insjuknat och hon fick tips om Anhörigcentrum.
– Det här skulle väl jag klara utan hjälp, och inte behöva besvära någon annan. Det var ju mina personliga bekymmer. Men åh, så skönt det varit att kunna prata om allt med andra, som förstår. Man ställer orimliga krav på sig själv, konstaterar hon.
Helen Esbjörnssons anhöriga har MS. Att få ladda batterierna med vattengympa, massage, yoga och samtal med andra i samma situation några timmar varje vecka är guld värt, menar Helen.
– Jag hade glömt bort att skratta, sa folk åt mig. Och jag kan fortfarande ha jättejobbiga dagar när jag är ledsen och gråter. Men här får jag tröst, stöd och uppmuntran.
Vuxenförvaltningens anhörigcentrum finns på Strigeln i Eskilstuna och har tre anställda anhörigkonsulenter. Kerstin Johannesson, Anna Axberg och Monika Lindbom kan erbjuda enskilda samtal, och de arrangerar allt från kostnadsfria friskvårdsaktiviteter till föreläsningar och informationskvällar. De samarbetar med föreningar och andra verksamheter inom kommunen och landstinget, som också erbjuder anhörigstöd.
– Med oss får man prata i förtroende. Vi har tystnadsplikt och för inga journaler, utan erbjuder medmänskliga samtal. Och vi ger stöd och hjälper till att förmedla kontakter med exempelvis kommunen och landstinget. Vår verksamhet är förebyggande, med målet att den som hjälper och stödjer en anhörig själv ska hålla sig frisk och kunna få ett gott fortsatt liv tillsammans med sin närstående, säger de och förklarar att verksamheten behöver bli mer känd. Det är långt ifrån alla som känner till vad kommunen kan erbjuda.
Den som vill ha anhörigstöd tar kontakt med Anhörigcentrum, och kan då få avgiftsfri avlösning för ett antal timmar i veckan. Och man behöver inte alls sköta om sin anhöriga på heltid för att få stöd beviljat.
– Man kanske jobbar fortfarande och är gift med någon som har en funktionsnedsättning och som också jobbar. Eller man har ett vuxet barn med funktionsnedsättning. Spännvidden är enorm och för att få komma till oss behöver man inte uppfylla några speciella kriterier. Bedöms man ha behov av stöd så är man välkommen.
Och fördelningen mellan åldrar och kön bland besökarna på Anhörigcentrum varierar. Det är långt ifrån alltid det bara är kvinnor runt fikabordet, som den dagen Eskilstuna-Kuriren kommer på besök. Det finns till och med en särskild aktivitet, Frukostklubben, som enbart vänder sig till män som hjälper och stödjer en närstående.
Många av dem som kommer till anhörigkonsulenterna har länge lagt allt sitt fokus på den anhöriga, och är inte helt bekväma med att prata om sig själva.
– Men alla har rätt till sitt eget liv. Även om det kan kännas viktigast att se till att den närstående har det så bra som möjligt, menar Kerstin Johannesson.
– Och anhöriga har ofta utbyte av varandra, oavsett ålder eller anhörighet. De finner stöd i varandra. Vi upplever alla samma typ av reaktioner inombords när livet inte blir som man tänkt sig, säger Monika Lindbom.
Sedan är det viktigt att komma ihåg, påminner Anna Axberg, att många människor mår bra av att hjälpa och stödja sina anhöriga.
– Det ligger i vår natur att vi ska hjälpa varandra, och det skapar ofta starka positiva känslor. Men ibland orkar man inte, och då är det viktigt att man vet att det finns hjälp att få.