Inga-Lill Widlund ska fylla 70 år och älskar fortfarande sitt yrke som distriktssköterska, som hon stannat i sedan första anställningen 1968. Hon har arbetat med alla vårdgrenar inom yrket och på flera vårdcentraler i kommunen, men de sista åren före pensionen jobbade hon på BVC, barnavårdscentraler.
Och det är på BVC på Fröslunda vårdcentral Inga-Lill vikarierar just nu, tre år senare.
— Det här är världens roligaste jobb. Jag var jätteledsen när jag skulle gå i pension, trots att jag arbetade till 67. Men jag hade tur och blev tillfrågad om jobb snabbt.
Inga-Lill konstaterar att hon sitter i en guldsits.
— Jag jobbar när jag vill, och känner mig välkommen och efterfrågad. Det är ju inte så att jag tar någon annans jobb, utan jag hoppar in på sjukskrivningar, lediga dagar och semestrar.
Hon får även förfrågningar från bemanningsföretag, men den typen av extrajobb lockar inte. Hon har varit landstinget trogen alla år, och är fortfarande nöjd med sin arbetsgivare.
Att arbeta på BVC är oerhört givande, menar hon. I dag handlar det ju långt ifrån bara om att mäta och väga barn. Avdelningarna har vuxit ut till mångfacetterade familjeforum, där papporna visar ett betydligt större engagemang än de tidigare gjort under Inga-Lill Widlunds drygt 40-åriga yrkesliv.
— Så länge jag har lust, orkar och blir tillfrågad fortsätter jag, och kan absolut rekommendera pigga kollegor i pensionsåldern att göra likadant.
Birgitta Danielson, verksamhetschef på Fröslunda vårdcentral, kikar förbi under intervjun:
— Vi är så lyckliga över att ha Inga-Lill och ytterligare ett antal pensionärer hos oss. De kräver ingen inskolning och besitter oerhört värdefull kompetens och yrkeserfarenhet.