Egentligen kanske det hade varit naturligt att fira 70-årsdagen i den landsdel som kommit att betyda mest för Björn Sundgren genom åren.
– Många dras ju tillbaka till sin hembygd under livet och har jag en hembygd är det Hälsingland. Det är där jag har mest förankring, en fast punkt. Pappa var därifrån och i stort sett alla somrar i unga år tillbringades på hans fädernesgård, innan vi skaffade sommarstuga. Ett tag bodde vi också i Ljusdal. Sedan ett antal år har jag en egen stuga, i Skogs socken, i Söderhamns kommun.
– Det är klart att Eskilstuna är hemma också. Men inte riktigt på samma sätt.
Familjen flyttade runt i Sverige en hel del under Björns uppväxt och när det blev dags att flytta hemifrån blev adressen Uppsala. Under universitetsstudierna mötte han sin livskamrat Eva, som likt honom pluggade till lärare.
– Det fanns inte så mycket annat att bli. Jag ville läsa på universitetet, engelska var mitt bästa ämne så jag började med det. Eftersom religion intresserar mig läste jag det också samt tyska. Och så blev det lärarhögskolan efter det.
Paret bodde sedan under två år i Tyskland, där de jobbade som gymnasielärare i framför allt engelska.
– Vi kunde ha stannat kvar längre, men nu blev det inte så. Vi håller fortfarande kontakt med de andra svenskarna som jobbade där samtidigt och träffar dem varje sommar.
Jobb tog paret Sundgren sedan till Eskilstuna; för Björns del hann det bli 30 år på S:t Eskils gymnasium.
Att jobba som översättare hade också varit ett slags dröm för Björn som ju alltid älskat språk. Han konstaterar att det är ett slitsamt men roligt yrke, som han började utöva hemifrån år 2000. Det har sedan dess hunnit bli ett antal uppdrag i form av översättningar från tyska eller engelska. Bland annat har han jobbat en hel del med sammanträdesreferat och ändringsförslag till betänkanden från Europaparlamentet.
– Nu senast jobbade jag en hel del med ändringsförslag kring tobaksdirektivet, som i högsta grad berört Sverige.
Som nybliven pensionär sökte Björn – och fick – jobbet som översättare på ett företag i Lettland. Än en gång lämnade han Sverige, denna gång ensam.
– I 15 månader bodde och jobbade jag i Riga. Jag har ju alltid varit intresserad av att resa och lära känna andra länder och åren i Tyskland gav mersmak.
– Det var roligt att kunna göra en sådan här sak som pensionär, Riga ligger ju inte längre bort än att jag kunde åka hem ofta, och Eva kunde komma till mig. Jag bodde i flera lägenheter med varierad standard. På vissa hade jag fyrbenta inneboende, på ett annat fick jag datorn stulen. Men det blev en väldigt intressant upplevelse, som jag absolut inte ångrar, och jag fick ju viss uppmärksamhet på jobbet, klart äldst som jag var bland övriga översättare från Sverige, Finland, Estland, Lettland och Litauen.
Eva jobbar fortfarande, hon har sin tjänst på Mälardalens högskola.
– Det kan bli lite långtråkigt att gå hemma, men som tur är får jag fortfarande en del översättaruppdrag att ta mig an. Och kanske dyker ett nytt äventyr upp.
Sport och idrott har alltid varit något Björn Sundgren följt med stort engagemang. Tillsammans med sonen David har det blivit ett antal sportresor till olika evenemang i Europa.
– Jag har fortfarande intresset, inte minst vad gäller mina två favoritlag Ljusdals bandyklubb och Brynäs. Men numera finns det ju ett sådant oerhört utbud, det är omöjligt att orka engagera sig i allt. Sporten har kommersialiserats och det är tråkigt.
Eva och Björn firade 40-årig bröllopsdag den 10 juni och nu är det dags för nya jämna siffror – och en ny resa. Tillsammans med sina barn och barnbarn reser de under tisdagen till Menorca.