Ett stort steg för vissa, själv har jag satt stolthet i att vara omaterialistisk och osentimental när det gäller att samla på sig bohag.
Inga serviser från hädangången morförälder eller otympliga chiffonjéer från någon avlägsen kusin som kräver ett mindre handbollslag för att forsla mellan lägenheterna.
Jag har inte heller någon partner som ska släpa med halva nostalgifabriken.
Men det är ändå känslan som styr valet av boende när jag för första gången ska flytta inom den stolta fristaden.
Jag letar efter känslan av hemma och var eller hur den känslan yttrar sig vet jag inte förrän jag stegat innanför dörren. Kalla det magkänsla, kalla det intuition. Något omedvetet som säger att här ska jag bo.
Tills nästa utmaning väntar.