Fastighetsskötaren Maria Eriksson kom aldrig fram till jobbet den dÀr snöiga mÄndagsmorgonen i december i fjol.
PĂ„ en gĂ„ngstig, i höjd med slussarna i TorshĂ€lla â och knappt 20 meter frĂ„n grinden till sin arbetsplats sköts hon till döds med flera skott.
â Det finns minst en person som vet vad som hĂ€nde och varför â och den gĂ„r fortfarande fri, sĂ€ger Hazze Ollas, 55, Marias chef och nĂ€ra kollega.
Han Àr gruppchef pÄ Kfast i TorshÀlla och var under mÄnga Är medarbetare till Maria Eriksson. Den 11 december i fjol minns han alltför vÀl.
â Hon skulle hit för att byta om och hĂ€mta sitt fordon. Maria tog hand om laget nĂ€r jag inte var pĂ„ plats. Vi pratade alltid pĂ„ morgonen och jag informerade henne om det var nĂ„tt som behövdes göras eller tas upp med vĂ„r personal.
Han trodde inledningsvis, liksom polis och ambulanspersonal, att det rörde sig om en olyckshÀndelse.
â Det var isigt, moddigt och dessutom beckmörkt sĂ„ dĂ€r tidigt pĂ„ morgonen. Min första tanke var att hon slagit omkull med cykeln, sĂ€ger Hazze Ollas.
Mitt i rÀddningsarbetet ombads Hazze Àven att identifiera Maria Eriksson.
â De försökte fĂ„ liv i henne och gav bland annat hjĂ€rt- lungrĂ€ddning. Det var otroligt mycket blod kring platsen och vi förstod snabbt att det var allvarligt.
â Jag ringde hennes anhöriga för att berĂ€tta att det hĂ€nt en olycka, att Maria var pĂ„ sjukhus och att de borde ta sig dit. Sen tog jag kontakt med mina chefer som omedelbart skickade hit ett kristeam.
Ett par timmar senare fick Hazze Ollas ett besked frÄn sjukhuset. Maria Eriksson hade avlidit. DÄ hade arbetslaget samlats och informerats om tragedin.
â Vi fick vĂ€ldigt snabb och fin snabb uppbackning av företaget. Det var bra, för flera av oss mĂ„dde dĂ„ligt.
Ett par dagar senare hörde polisen av sig och meddelade att Maria blivit mördad â att hon skjutits med flera skott.
â Det blev som en dubbel chock. En vĂ€ldigt mĂ€rklig och olustig situation som var svĂ„r att ta in â Ă€nnu knepigare att försöka beskriva.
En omfattande utredningsinsats tog vid och den kommande mÄnaden var den polisiÀra nÀrvaron pÄ kontoret i Edvardslund pÄtaglig. Brottsplatsen var lÀnge avspÀrrad. OmrÄdet finkammades i omgÄngar och polisen gjorde flera dyk i Än efter mordvapnet.
â DĂ„ var vi 20 medarbetare hĂ€r. Det var förhör i ett â och vĂ€ldigt mĂ„nga samtal. Polisen var hĂ€r dagligen och de var fantastiskt omtĂ€nksamma och bra att ha att göra med, sĂ€ger Hazze Ollas.
Han beskriver veckorna efter mordet som en tuff period, prĂ€glad av djup sorg â och mĂ„nga frĂ„gor.
â Fastighetsskötarna fick hela tiden frĂ„gor av hyresgĂ€ster om vad som hade hĂ€nt och det enda vi kunde svara var att vi inte visste. Vi vet egentligen inte mycket mer i dag Ă€n för ett Ă„r sedan.
Trots att stora resurser lagts pÄ utredningen Àr gÀrningsmannen fortfarande pÄ fri fot.
â Det Ă€r oerhört frustrerande att inte ha ett svar pĂ„ varför Maria mördades och i nulĂ€get slutar allt bara i spekulationer. Det skaver och man vill bara att den som gjorde det hĂ€r ska Ă„ka fast.
Ăr man utsatt som fastighetsskötare?
â Nej, det skulle jag inte sĂ€ga. Det Ă€r klart att man fĂ„r kritik ibland, men mĂ„nga visar ocksĂ„ uppskattning för vad vi gör. Det Ă€r ett serviceyrke.
Enligt Hazze Ollas var Maria Eriksson vÀldigt omtyckt av sÄvÀl arbetskamrater som av hyresgÀster.
â Maria var en fantastisk mĂ€nniska som brann för sitt arbete. Hon var hjĂ€lpsam och stĂ€llde alltid upp för alla. För mĂ„nga hĂ€r var hon spindeln i nĂ€tet â otroligt duktig och med ett stort hjĂ€rta.
I februari hÀktades en 25-Ärig man misstÀnkt för mordet, men han slÀpptes efter en vecka. Strax dÀrpÄ kom ytterligare tvÄ mÀn att misstÀnkas i den Äklagarledda utredningen, dock utan att hÀktas.
I juli sa förundersökningsledaren, vice chefsÄklagare Charlotta Tanner, att utredningen fortfarande var högprioriterad och att man gjort vissa framsteg. Ett par mÄnader senare medgav hon att man kört fast och i september lÀmnades utredningen tillbaka till polisen.
â Det skulle betyda otroligt mycket att hitta gĂ€rningsmannen. I det hĂ€r lĂ€get Ă€r det viktigast av allt och kanske skulle det kunna ge nĂ„gon form av avslut, sĂ€ger Hazze Ollas.
I samband med att Ärsdagen börjar nÀrma sig blir det pÄtagligt att mÄnga kÀnslor rivs upp pÄ nytt och under onsdagen kommer arbetskamrater att hedra Maria Eriksson med en minnesstund.
â Livet mĂ„ste gĂ„ vidare, men vi kommer aldrig att glömma vĂ„r Maria.