Åsa Ghaderi är enhetschef på kommunens resursenhet för vuxna. Där hamnar människor i behov av stöd och en bostad, av många skilda orsaker. Man har exempelvis fått skulder i en skilsmässa, man tillhör de särskilt utsatta i samhället, man har ett missbruk eller speciella omsorgsbehov enligt LSS, är en våldsutsatt kvinna - eller man - eller förälder med våldsutsatta barn.
Kommunen har i dag kontrakt på cirka 310 lägenheter, som är fördelade på behövande. Inte en helt enkel uppgift att lösa när behovet är så mycket större, konstaterar hon.
– Det är svårt på bostadsmarknaden överlag, det är besvärligt att få ett lägenhetskontrakt även om man har en inkomst. Och läget i Eskilstuna är inte unikt i Sverige, många kommuner dras med samma problematik. Värst är läget i storstäderna men även i Norrland har man problem att hitta bostäder till alla.
– Egentligen ligger bostadsfrågan någon helt annanstans än på vårt bord. Det är en stadsplaneringsfråga och en samhällsfråga, en riktigt stor sådan. Det byggs för lite helt enkelt. Att Eskilstuna kommun växer och får fler invånare är positivt på många sätt, men då behövs också bostäder till alla, säger Åsa Ghaderi.
Kön är lång och till varje ledig lägenhet har kommunen sammanlagt flera hundra sökande.
– Bara hos mig, på vår enhet med uppdrag att vara ett stöd i vardagen för människor med särskilda behov, saknas i dag 150 lägenheter. Lägg därtill till alla äldre och personer med funktionsnedsättning som säker bostad via vård- och omsorgsförvaltningen, samt de människor som vill ha kommunens hjälp att bara hitta en bostad. Detta skapar ett kösystem långt ut i den kommunala verksamheten.
Väldigt många av de människor Åsa Ghaderi med personal träffar behöver en bostad snabbt.
– Men alla kanske inte behöver vår omsorg, utan har chans på eget hyreskontrakt. Vi uppmanar människor till att ta egna initiativ, scanna av den privata bostadsmarknaden och kanske även vidga området till andra orter i regionen.
Söker man lägenhet via fastighetsbolagen på grund av en skuld har man ingen chans, oavsett hur pytteliten skulden är.
– Personer som haft ett missbruk och som skött sig en tid kan däremot absolut få egen lägenhet genom vårt samarbete med i första hand Kommunfastighet, men också med Victoria Park och Graflunds. Problemet är bara att det inte finns tillräckligt med lägenheter trots våra generösa hyresvärdar.
Den målgrupp som behöver insatsen kan i mån av plats få bo på Slussen. Eller något av kommunens övriga projektboenden för drogproblematik, våldsutsatta och andra grupper. Den som inte platsar på ett sådant boende kanske i väntan på ett kommunkontrakt bor på hotell, hos släktingar eller på Eskilstuna församlings härbärge. Och så finns där de som väljer att bo ute.
– Som det ser ut nu kan människor bli kvar på Slussen längre än nödvändigt, på grund av den tröga lägenhetsrotationen i kommunen.
– Men någon kö i traditionell bemärkelse kan vi förstås inte ha. Vi måste hela tiden göra en avvägning: vem är mest utsatt, någon som inte har någonstans att bo eller någon som bott på Slussen i ett år? Nu har dessutom Slussen rustats och vi kan erbjuda något som är värdigt, de gamla lokalerna har inte varit ok.
Där barn finns inblandade tas extra stor hänsyn.
Alla som sedan klarat att sköta sig under ett halvår med kommunkontrakt, inte återfallit i missbruk eller dragit på sig nya skulder, ges chansen att ta över kontraktet själv. Det fixade ett 40-tal personer förra året, och hittills i år runt 20.
– Men då gäller det att man inte ens handlat en tröja på kredit, konstaterar Mia Johansson, teamledare på resursenheten.
– Vi tar folk dit de behöver komma för att fixa sin ekonomi; till skuldrådgivare eller annan individuell hjälp.
Mia Johansson och Åsa Ghaderi efterlyser en kommunal hemlöshetsstrategi.
– Frågan är om det egentligen är vi som ska vara bostadsförmedling och jobba med de här frågorna. Den diskussionen behöver vi ta. Men vi kan glädjas åt att vi har kommunpolitikerna med oss.