Maria Chergui vill se ett förlängt och förstärkt stöd i Årby efter den senaste dödsskjutningen.
Det var strax efter klockan 19 söndagen den 27 april som en ung man sköts till döds med flera skott intill en busshållplats mittemot Årby centrum. Skjutningen var inte den första i området och på senare år har stora resurser lagts på att fånga upp och stötta barn och unga.
– Jag vet att vi lever i fredstid i Sverige, men det pågår ett narkotikakrig i stora delar av landet – och det gäller för Eskilstuna i allra högsta grad. Det här var, vad jag har fått till mig, ett totalt iskallt och hänsynslöst tillvägagångssätt. Platsen det sker på är som Årbybornas vardagsrum och signalen som skickas är att det kan ske precis närsomhelst, säger Maria Chergui.
Hon är aktiv i Årbyföreningen sedan drygt 20 år och starkt engagerad i sitt bostadsområde.
– Vi brukar vara fem, sex personer som nattvandrar varje fredag. Det är väldigt uppskattat och vi möts alltid med positiva reaktioner. Nu i fredags, efter dödsskjutningen, var vi tio personer och det känns bra att människor kliver fram och sluter upp.
Dagen efter mordet fanns stödpersoner, från bland annat Mötesplatsen Årby posterade vid tunneln, som pratade med barn och ungdomar på väg till och från skolan.
– Att bara behöva stå och förklara för ett barn begrepp som minnesplats och begravning av någon som nyligen skjutits ihjäl, det är helt stört egentligen.
Minnesplatsen efter den man i 20-års åldern som sköts till döds i Årby förra söndagen har flyttats två gånger.
Hon berättar att många barn redan på morgonen visste om vad som hade hänt.
– Somliga hade sett saker, andra ville bara skjuta det ifrån sig. Det är svårt att betona hur viktigt det är med trygga vuxna som visar närvaro och stöttning i lägen som dessa, säger Maria Chergui.
Hon uppskattar de resurser som lagts för att göra Årby till ett tryggare område på senare år, men kan samtidigt inte säga när de ska ge effekt.
– Det var inte det här man föreställde sig att Årby skulle vara när jag växte upp – och det är inget som ungdomarna själva kan reda ut.
– Civilsamhället, med skola, fritidsgårdar och engagerade föräldrar är enormt viktigt och vid sådana här händelser måste också kommunen finnas där för att ta hand om efterskalven.
Initialt fanns också kommunens krishanteringspersonal från POSOM-gruppen på i Årby, men den resursen avaktiverades efter två dagar.
– De sitter på väldigt värdefull kunskap. De är proffs på just sådana här situationer och då känns det helt fel att de lämnar redan efter tisdagen, säger Maria Chergui kritiskt.
"Att bara behöva stå och förklara för ett barn begrepp som minnesplats och begravning av någon som nyligen skjutits ihjäl, det är helt stört egentligen", säger Maria Chergui.
Hon har upplevt känslorna efter flera dödsskjutningar i Årby och vet hur skör tillvaron kan bli för många.
– Folk blir rädda, frustrerade och känner maktlöshet. Samtidigt skapas en förväntan på att det ska komma insatser så att det inte ska kunna få ske igen.
– Även om det är otroligt jobbigt blir det också ett tillfälle att plocka upp barn och ungdomar i sorg – och sådana som riskerar att rekryteras till gängkriminalitet.
POSOM-gruppen aktiverades av kommunens tjänsteman i beredskap efter skjutningen och de besökte även Årby under söndagskvällen.
– Vi hanterar alla former av kriser och skjutningar är väldigt speciella händelser även för oss, säger Mimmi Vestanå som sitter i ledningsgruppen för POSOM i Eskilstuna.
På senare år har en del av gräsytan bakom Årby centrum fungerat som tillfälliga minnesplatser efter olika dödsskjutningar.
Hon beskriver insatsen som en noggrann avvägning där man måste ta hänsyn till flera faktorer.
– Vi tittar bland annat på vad det finns för befintliga resurser på plats och hur behovet från berörda ser ut.
– När vi kom till Årby på söndagskvällen var det väldigt lugnt. Föräldrar höll sina barn inomhus och det är inte naturligt för alla att komma fram och dela med sig av sina upplevelser bara för att någon bär väst.
– Vi är en extra resurs som försöker snappa upp känslor och stötta på plats, men det måste också finnas människor som vill komma fram och prata, säger Mimmi Vestanå.