– Rakel är inte jag. Men jag har lånat mycket från mitt eget liv.
"Inget med Gudar att göra" utspelar sig över fyra decennier och i fyra olika städer; Berlin, Göteborg, Luleå och Eskilstuna. I fokus står frågor om liv och död, om hemhörighet och om kärlekens betydelse.
Men den handlar också livet om i den doktrinära vänstern. Redan i inledningen blir Rakel åthutad när hon skrattar på fel ställe under ett gravallvarligt anförande med anknytning till den revolutionära kampen.
Hemma i Luleå var Kristina Wärring själv en del av den stränga 70-talsvänstern.
– Långt senare har jag förstått att vi upplevdes som oerhört jobbiga. Både lärare och klasskamrater har berättat att de tog överdriven hänsyn till oss. Jag var väldigt blyg och hade aldrig någon ledande roll. Men boken är ändå en sorts uppgörelse med mig själv och hur jag var under de där åren.
Precis som Rakel har Kristina Wärring erfarenhet av svår sjukdom
Som ung vuxen, bara 25 år gammal, drabbades hon av äggstockscancer.
– Jag var rekordung och prognosen var mycket dålig. De flesta av mina medpatienter gick bort. Jag gick igenom en lång rad besvärliga behandlingar och klarade mig mot alla odds. Men överlevnadsskulden har jag haft med mig genom hela livet. Varför fick jag leva, men inte de andra?
För Kristina Wärring blev frisk och kan numera, förutom författare, titulera sig folkpensionär efter ett yrkesliv som kulturjournalist och lärare.
Sjukdomen har ändå präglat hennes liv. Den ständiga rädslan för återfall och att hon hamnade i klimakteriet alldeles för tidigt och aldrig kunnat få egna barn.
– Det har betytt många funderingar om vad kvinnlighet egentligen är. Att inte kunna få barn är en stor sorg som påverkar ens syn på både abort och surrogatmödrar. Numera är jag definitivt för fri abort, däremot har jag svårt att förstå den stora upprördheten omkring surrogatmödrar. Det känns lite hycklande när flerbarnsmammor sitter i tv och fördömer de som vänder sig till surrogatmammor.
– Jag upplever att det nästan är tuffare att vara barnlös nu än när jag var ung. Numera finns så många möjligheter, att få barn har nästan blivit en rättighet.
Kanske skriver hon ytterligare en bok.
– Den kommer jag i så fall att skriva tillsammans med Blackis, en av våra katter. Något filosofiskt ur kattperspektiv kan jag tänka mig att det blir!