Nödropet från Livbojen gav resultat

"Livbojen är i ekonomisk kris. Vi har fått avslag på de fonder som vi sökt. Vi har inga större sponsorer som går in. Tyvärr är vår tid begränsad och kanske är vi för dåliga på att ta kontakt med företag som vill hjälpa oss. Vi har en större faktura hos veterinär på cirka 38.000 kronor som vi behöver betala i dagarna."

Orden är Kajsa Erikssons. Sedan 2012 har hon varit engagerad i föreningen Livbojen som hjälper utsatta och hemlösa katter till ett nytt liv. I dagarna skrev hon ett långt inlägg på föreningens Facebooksida där hon bad om hjälp.

– Pengarna är den stora källan till att kunna fortsätta vårt arbete. Det är så himla viktigt så att vi ska kunna hålla på med det vi gör.

Snabbt fylldes kommentarsfältet under inlägget av kommentarer. Många med en bifogad bild på katter som adopterats från Livbojen och nu lever nya liv i riktiga hem.

"Svante och Sputnik som ni har räddat har swishat."

"Swishat ett bidrag från Lucy som fick flytta hem i höstas."

Nu har Kajsa Eriksson kunnat göra ett nytt inlägg på Facebooksidan. Insamlingen nådde sitt mål och den brådskande veterinärräkningen är betald.

– Man blir helt varm i hjärtat och det ger en enorm styrka och kraft att orka fortsätta. Det här arbetet tar enormt mycket på en, jag tror inte att folk utanför förstår hur mycket tid och energi det tar. Det känns jättebra att så många sluter upp. Det visar att det jobbet som Livbojen gör är viktigt.

Livbojen startades av Sara Palm och är en helt ideell förening.

– Vi får inga kommunala eller statliga bidrag även om vi många gånger gör länsstyrelsernas jobb när vi åker ut och hjälper katter från misär eller från kattsamlare. Vi har fått flera uppdrag för länsstyrelsen nu där de har sagt att det varit ett visst antal katter som behövde tas om hand och sedan när vi kommit ut har det varit mer än det dubbla, säger Kajsa Eriksson.

För att få verksamheten att gå ihop har man flera kreativa lösningar för att få in pengar. Försäljningar, loppisar och auktioner bland annat.

– Annars är det så att vi måste tigga pengar för att överleva. Det är inte gratis med exempelvis veterinärvård. Och att adoptera en katt från oss kostar 1 200 kronor och då är det knappt många gånger att veterinärräkningen täcks. Och då har vi inte räknat med tid, bensinkostnader, mat, kattsand och allt sånt.