I Annexet vid smörparken i Eskilstuna ligger stadsmissionens lokaler. Där ligger både deras dagliga verksamhet och ett av de två härbärgena de driver. Hit söker sig människor av olika anledningar. Verksamheten finns till för personer med olika typer av beroenden, psykisk ohälsa, som inte har råd med mat, som inte har ett hem, eller som saknar samhörighet. Härbärget på bottenplan är ett akutboende och är till för de som lever i hemlöshet.
Ingen vet hur många som lever i hemlöshet i Eskilstuna i dag. Kommunen för ingen egen statistik över det och nationellt finns heller inga tydliga siffror.
Enligt Socialstyrelsens hemlöshetsräkning från 2017 lever 33 000 människor i hemlöshet i Sverige – det är nästan lika många som bor i hela Katrineholm. Räkningen är den senaste nationella mätning som gjorts i Sverige, men eftersom den gjordes för sex år sedan är det osäkert om siffrorna säger något om dagens läge.
Under onsdagen är det lugnt och tyst i dagverksamhetens lokaler. Tre män sitter vid varsitt bord och dricker kaffe. Till en början sitter de långt i från varandra men efter en stund sitter de vid samma bord och småpratar försiktigt med varandra. En av dem hälsar med ett mjukt leende på Paula Ravinale, som är verksamhetschef här, när hon går förbi.
– Vi har absolut stammisar här. När de inte kommer hit undrar man lite var de tog vägen, säger hon.
I början av året stod det klart att kommunen ökar sitt ekonomiska stöd till stadsmissionen med 1,5 miljoner kronor. Därmed kunde de i juni öppna ett nytt härbärge i Nyfors som endast är avsett för kvinnor. Paula Ravinale berättar att situationen ofta ser annorlunda ut för kvinnor som lever i hemlöshet och därför har det funnits ett behov av just ett kvinnohärbärge. Hon berättar att hemlösa kvinnor ofta har lättare att hitta någonstans att bo eller sova temporärt. Och det är på gott och på ont, tillägger hon och syftar till att de ofta blir utnyttjade på olika sätt.
Trots det stora behovet har de haft en lite för lugn start. Kvinnohärbärgets fem bäddar har hittills aldrig varit upptagna samtidigt. Därför går medarbetarna Annika Östling och Rebecca Södergård och sätter upp lappar i stan för att fler ska veta om att och var de finns.
Annika Östling är ny i verksamheten, men har redan ett minne som fastnat hos henne. En sen junikväll söker sig en ung kvinna till härbärget över helgen. Hon har tagit sig ur en våldsam relation och har ingenstans att ta vägen. På måndagen kan Annika och hennes kollegor hjälpa henne att ta kontakt med socialtjänsten. Tack vare den snabba hjälpen kunde hon snabbt slussas till ett skyddat boende.
– Hon frågade hela tiden om det var stängt och låst så att hennes pojkvän inte skulle kunna komma in. Det gav henne en trygghet att vi kunde se till att det var det. Sådant går rakt in i hjärtat på en, säger Annika Östling.
Kollegorna tittar allvarligt på varandra. Att behovet finns märks tydligt, instämmer de.
– Ibland handlar det bara om att vara medmänniska. Det är en stor del av jobbet, säger Rebecca Södergård.
Till härbärget anländer inte nattbesökarna än på flera timmar, men en trappa ner står de tio sängarna ändå redo: renbäddade och väntar på sin nästa gäst.