Lillebror Sjöstedt är två dagar gammal när tidningen får äran att träffa honom. Han ligger mellan sina föräldrar i sjukhussängen, och snusar förnöjt. Han är lyckligt ovetande om innehållet i samtalet som förs ovan för hans huvud: Att mamma Marias förlossningsrädsla var en starkt bidragande orsak till att Lillebror - som inte hunnit få sitt riktiga namn än - kom till världen med hjälp av kejsarsnitt.
Maria och Johan Sjöstedt vilar ut på Mälarsjukhusets förlossningsavdelning tillsammans med sonen. Hemma i Strängnäs väntar treåriga storasyster Ebba, född via kejsarsnitt hon också.
– Ebba låg med sätet först, och det blev ett planerat snitt. För mig innebar det beskedet en befrielse. Först då förstod jag vad jag gått och mått så dåligt av under graviditeten. Jag var skräckslagen inför förlossningen.
Allt gick ändå smidigt och komplikationsfritt, som ett "skolboksexempel", som de uttrycker det. Men för Maria dröjde det ändå innan hon vågade börja tänka på syskon till Ebba.
Att första barnet förlöses med kejsarsnitt innebär inte per automatik att nästa barn också ska göra det. Om inte komplikationer eller speciella omständigheter finns med i bilden uppmuntrar personalen modern att föda nästa barn vaginalt.
– Men de fick mig inte med på noterna. Och vi kände aldrig att någon skulle neka oss ett planerat kejsarsnitt till. Det hade förstört mycket av glädjen med att vänta barn om de tryckt på om att jag skulle välja normal födsel. Det var värt så mycket att kunna slappna av innan.
Nu blev förlossningen trots det ännu mer nervös än den första.
– Jag var mer rädd i förväg. Jag mådde psykiskt dåligt innan det var dags och förlossningen tog mycket längre tid den här gången även om inga komplikationer tillstötte. Det var vi inte beredda på. Ingen hade berättat att så fungerar det vid ett andra kejsarsnitt. Det gjorde också betydligt ondare efteråt den här gången.
Maria erkänner utan omsvep att hon är en kontrollmänniska.
– Absolut är jag det, jag behöver veta vad som ska hända och att jag full koll på förloppet. Redan första gången jag var gravid kände jag att jag skulle utsätta mitt barn för stora risker genom att föda normalt. Kejsarsnitt är inte riskfritt det heller, men riskerna är mer riktade mot mig och är mer ok att ta, tycker jag.
Jo, hon vet att de allra flesta förlossningarna går alldeles utmärkt.
– Jag är inte sån att jag sitter och läser på forum, men man hör så mycket. Bland våra bekanta verkar det väldigt vanligt att förlossningar gett negativa upplevelser på olika sätt. Att höra deras berättelser skrämmer mig.
Maria och Johan är väldigt nöjda med Kvinnoklinikens tillmötesgående och den samtalsterapi de tillsammans fick med klinikens Auroragrupp inför andra barnet.
– De tar ens rädsla på allvar, lyssnar och tar sig tid. Jag var rädd att jag skulle känna mig fördummad, men de har respekterat mig och oss.