Han heter Fredrik Svensson och är i musikvärlden mer känd som "Naphta Sings". På torsdag kväll, den 5 november, får Eskilstunapubliken bekanta sig lite närmare med artisten och hans musik på Roxys café i Rothoffsvillan. Arrangerar gör ideella musikföreningen Mint Edition, som också lirar plattor under kvällen.
Han har sina rötter i Hälsingland, bor sedan länge i Stockholm och reser tre dagar i veckan till Karlstad, där han har en doktorandtjänst vid universitetet. Ämnet är amerikansk litteratur. Fredrik Svensson konstaterar att han alltid varit intresserad av kultur i allmänhet, och av amerikansk sådan i synnerhet. Speciellt musik och litteratur. Ett par av favoritförfattarna heter Carson McCullers och Cormac McCarthy, och musikaliskt spänner det mellan Billie Holiday och Jason Molina.
– Jag vet inte, det ligger mig varmt om hjärtat bara, och jag känner mig lite besläktad med den amerikanska kulturen. Jag har varit i USA några gånger, och åker förmodligen tillbaka i tjänsten rätt snart.
Efter att ha spelat i olika konstellationer sedan musikskoleåldern valde han för tre år sedan att bli soloartist, och debutalbumet "Blue mountains bleed" släpptes i våras på vinyl och digitalt.
Ditt artistnamn, Naphta Sings, vad betyder det?
– Naphta är taget ur en tysk roman från början av 1900-talet. Kanske kan någon läsare lista ut svaret på den gåtan?
En allmän beskrivning av musikkategorin hans låtar hamnar i är americana/altcountry. En kompis myntade uttrycket "scandinavicana" om Fredriks musik.
– Det tycker jag är en snygg etikett på min musik. I stället för Klippiga bergen är det de blånande bergen i Hälsingland som ligger som fond i bakgrunden. Ungefär så. Jag gör min egen grej, kopierar inte, och låter såväl stark lycka som svåra, personliga erfarenheter i livet vävas in i texterna. Att skriva musik är ett bra sätt att förstå sig själv.