Antalet barn från Eskilstuna som placeras i familjehem varierar. För närvarande har kommunen cirka 330 barn placerade i olika familjehem men siffran varierar år från år. Antalet placerade barn steg kraftigt i samband med den stora flyktingvågen i slutet av 2015 då många ensamkommande barn och ungdomar behövde tas om hand. Situationen har stabiliserats men behoven är fortsatt stora, framför allt när det gäller så kallade förstärkta familjehem. Till skillnad från vanliga familjehem ska den som får ett uppdrag som förstärkt familjehem vara hemma på heltid för att vara tillgänglig hela tiden för det barn som placerats. Oftast rör det sig om barn i tonåren som behöver ett mer omfattande stöd och insatser än vad en traditionell familjehemsplacering kan ge.
I dag finns åtta sådana hem i Eskilstuna men med den kampanj som nu dras i gång är förhoppningen att antalet ska kunna växa till mellan 20 och 30 förstärkta familjehem.
‒Vi vill satsa mer på detta. Behoven ökar och vi behöver fler alternativ. Vi behöver olika typer av familjer för att kunna möta olika behov hos barnen, säger Marina Dollsén som jobbar i ett team tillsammans med familjehemssekreterarna Fredrik Thileld och Martina Bjurling.
Satsningen på att hitta nya förstärkta familjehem sker via traditionell annonsering såväl som i sociala medier. Och den 8 mars kan den som är intresserad anmäla sig till en informationskväll i familjehemsenhetens lokaler på Smedjegatan i Eskilstuna.
‒Vi hoppas kunna nå så många som möjligt och vi riktar oss till både erfarna och nya familjer, säger Fredrik Thileld.
Några formellt uttalade kriterier eller utbildningskrav för att bli förstärkt familjehem finns inte. Däremot bör familjen inte bo längre bort från Eskilstuna centrum än 10 mil. Den familj som är intresserad utreds genom registerkontroller, referenser, intervjuer och hembesök.
‒Det kan vara en ensamstående person eller ett par. Det finns ingen färdig mall, säger Martina Bjurling som understryker att de förstärkta familjehemmen får starkt stöd av sin familjehemssekreterare genom tät telefonkontakt och personliga möten samt grupphandledning.
Eskilstuna kommun har de senaste åren placerat många av de svårast utsatta barnen på så kallade HVB-hem, en form av institutionsvård. Placeringarna är ganska kostsamma och vårdkvalitén varierar stort berättar Helena Hall Blixt, biträdande enhetschef.
‒Forskningen visar att vård på HVB-hem inte är gynnsam vård för alla. De barn som kan få sina behov tillgodosedda på ett förstärkt familjehem ska få det. Vi vill ha kvalitetssäkrad vård där vi själva kan styra och anpassa insatserna utifrån behoven, säger hon.
En som vet hur det är att vara familjehem är Kirsi Karvonen i Solvik utanför Torshälla. I nio år har hon tagit hand om olika tonåringar, varav de senaste fem åren på heltid.
‒Alla som har tid och engagemang och som brinner för att hjälpa andra människor passar för att bli familjehem, säger hon.
Kirsi Karvonen ser familjehemsuppdraget som en livsstil som för hennes del började redan i det egna föräldrahemmet.
‒När jag var 14 år tog min mamma och pappa emot familjehemsbarn och jag har väldigt goda upplevelser och erfarenheter av det. Senare i livet blev jag kontaktad av en kvinna som jag växt upp med som behövde hjälp med sina barn och jag hade möjligheten att ge henne det stödet.
Sedan dess har hon tagit emot många tonåringar i sitt hem under olika lång tid. Hennes roll är att vara en trygg och stabil vuxen.
‒Ungdomarna som kommer hit har haft en tuff bakgrund. De har inget förtroende för oss vuxna och mitt jobb är att få de att lita på mig, att få de motiverade. Och det bästa med att vara familjehem är när man ser att det vänder och deras tillvaror blir bättre, när man ser att de växer på grund av att deras förtroende för mig ökar, säger Kirsi Karvonen.
Hon stöter ofta på folk som vill bidra och hjälpa till men har stereotypa uppfattningar om hur ett familjehem ser ut.
‒De tror att det måste vara en man och en kvinna som bor i ett mysigt hus på landet. Men det handlar inte om det.
Själv är hon ensamstående, bor i ett hus i Solvik och har sin tioåriga biologiska son hemma varannan vecka. Sedan två år tillbaka är hon ett så kallat förstärkt familjehem för en tonåring och det innebär att hon ska vara tillgänglig på heltid, veckans alla dagar. När vi hälsar på är hennes familjehemssekreterare Fredrik Thileld på besök.
‒Det uppdrag som Kirsi och andra förstärkta familjehem har innebär stora utmaningar. När de flaggar för att de behöver hjälp måste vi vara lyhörda och finnas där för att de inte ska känna sig ensamma, säger han.
En del i Kirsis uppdrag handlar om att främja kontakter med en rad olika parter; de biologiska föräldrarna, barn- och ungdomspsykiatrin, skola med mera. Resultatet av ett lyckat arbete blir tydligt när den placerade tonåringen efter en tid inte bråkar och krisar lika mycket, när skolnärvaron ökar och kontakten med de biologiska föräldrarna blir bättre.
‒Jag brukar säga att jag har de här barnen till låns. De som varit här är alltid välkomna att hålla kontakt med mig och de allra flesta gör det. Och jag tror att det finns något gott i alla människor, det handlar mest om att plocka bort det som är dåligt i de här barnens miljö. Gör man det visar det sig att de är jättegulliga, säger Kirsi.