I tisdags dog elva personer i en skolskjutning i Ărebro.
TÄrarna rinner ned för Olivia Rotegrens kinder nÀr hon pratar om det intrÀffade.
I tisdags dog elva personer i det vĂ€rsta massmordet i modern svensk historia i Olivias hemstad Ărebro.
â Det Ă€r hemskt, jag Ă€r uppvĂ€xt knappt en kilometer dĂ€rifrĂ„n, sĂ€ger hon.
Tankarna var mÄnga och ovissheten stor nÀr de första nyhetsmedierna började rapportera om det intrÀffade. Olivia mÄ ha lÀmnat sin hemstad för nio Är sedan men har fortfarande all familj, slÀkt och vÀnner kvar i stan.
â Jag trodde inte att det var inne pĂ„ skolan, det man sĂ„g var ju filmer utomhus. DĂ„ trodde jag att det hade skjutits pĂ„ gĂ„ngbanan. DĂ„ var min första tanke, vem gick dĂ€r? Det Ă€r sjukt, det finns inga ord.
En av hennes nĂ€ra vĂ€nner skulle pĂ„ tisdagen börja studera en kurs i matematik vid Risbergska skolan dĂ€r skolskjutningen intrĂ€ffade. Olivia Rotegren berĂ€ttar att vĂ€nnen hoppade av kursen med bara timmar kvar till den skulle starta â det kĂ€ndes inte helt rĂ€tt.
â Hon fick dĂ„liga vibbar förra veckan, sĂ„ hon sa upp den platsen klockan tio och det hĂ€r intrĂ€ffade halv ett. Sinnessjukt, sĂ€ger Olivia Rotegren, vars mamma har studerat pĂ„ skolan.
â Min mamma gick pĂ„ Risbergska. Hon kommer frĂ„n Hallstahammar frĂ„n början men hon var sĂ„ trött pĂ„ byhĂ„lan, sĂ„ nĂ€r hon började gymnasiet flyttade hon till Ărebro och gick dĂ€r.
Hon var i full gĂ„ng med att packa upp klĂ€der frĂ„n pĂ„sar och organisera i lagret nĂ€r informationen om vad som intrĂ€ffat i Ărebro började spridas.
â Jag skulle Ă„ka hem och hĂ€mta min matlĂ„da och tĂ€nkte att jag sedan skulle Ă„ka tillbaka.
Olivia Rotegren driver Vinton secondhand pÄ Köpmangatan.
Men det gjorde inte Olivia Rotegren som i stÀllet hamnade i chock och ringde runt till vÀnner och familj.
â Pappa hade varit i Karlskoga och rĂ€knade alla polisbilar som körde om honom, det var 15 som körde om honom pĂ„ cirka Ă„tta kilometer. DĂ„ fattar man att det Ă€r allvarligt.
Eftersom hon inte kunde jobba vidare pĂ„ tisdagen valde hon att förlĂ€nga inlĂ€mningsstoppet av klĂ€der i butiken dĂ„ lagret var överfullt â nĂ„got som gjorde mĂ„nga kunder irriterade.
â Man försöker borsta bort dem, men tyvĂ€rr Ă€r det ju dessa som sĂ€tter sig. Det Ă€r inte kul. 99 procent Ă€r pĂ„ min sida, de Ă€r ju underbara och det Ă€r ju dem jag fortsĂ€tter för.
PÄ vÀg till jobbet pÄ onsdagen hade chocken lagt sig, men nÀr Olivia fick syn pÄ flaggorna pÄ halvstÄng vid RÄdhustorget brast det.
â Jag hade inte grĂ„tit alls först jag sĂ„g flaggorna pĂ„ halvstĂ„ng, det var dĂ„ det blev pĂ„ riktigt.