En morgon för ett par år sedan skulle Eskilstunabon Kicki Lindstrand lämna ett av sina barn på förskolan. På grund av sjukskrivningar och brist på vikarier var det inte mer än två pedagoger på över 20 barn.
– Det är fysiskt omöjligt att hålla koll på så många barn, säger Kicki Lindstrand.
Hon om någon vet. Hon arbetar själv som förskollärare och vet hur det är när personalen inte räcker till.
– Jag vet att de gör vad de kan och trollar med knäna. Men det räcker inte. Hur ska jag veta att mitt barn inte råkar ut för något, säger Kicki Lindstrand.
Så hon vände tillbaka och hämtade sitt barn igen. Sedan startade hon Förskoleupproret Eskilstuna.
– Vi hoppas skapa opinion så att fler förstår vilken viktig fråga det här är och att det är något man måste ta tag i nu. Vi vill se krafttag för att minska barngrupperna, säger hon.
Förskoleupproret startade redan 2013 av pedagogerna Anki Jansson och Malin Hörlin i Örebro. Syftet var, och är, att få en bättre arbetsmiljö på Sveriges förskolor och därmed också en bättre miljö för barnen. Framför allt vill de se mindre barngrupper och lyfta kringsysslor som disk, städning och administration från pedagogerna så att de får mer tid med barnen.
– Man ska jobba med det man är utbildad för. Får man lägga all sin tid på barngruppen blir kvaliteten i förskolan högre, säger Anki Jansson.
Det är fysiskt omöjligt att hålla koll på så många barn
Sedan Förskoleupprorets start har berättelserna från personal, föräldrar och förskolechefer trillat in. Inspirerade av #metoo och det genomslag berättelserna om sexism och övergrepp fick började Förskoleupproret samla in vittnesmål från arbetssituationen i förskolan under #pressatläge. Det blev 1 600 vittnesmål om utbrändhet, stress, brist på personal och en ständig känsla av att vara otillräcklig. På måndagskvällen offentliggjordes berättelserna.
– Vi vill att politikerna ska lyssna på oss. De tar kanske beslut utan att veta hur det är att jobba på förskola, säger Anki Jansson.
26 maj kommer Förskoleupproret att hålla en stor manifestation i Stockholm. Även i övriga delar av landet hålls manifestationer samma datum. I Eskilstuna på Fristadstorget.
– Jag hoppas att det här kan leda till något. Det fungerar inte som det är nu. Det här är en fråga som politikerna måste börja ta på allvar, säger Kicki Lindstrand i Eskilstuna.
Anser inte du att politikerna tar det på allvar?
– Nej, vi upplever inte att de gör det. Det här är ingen nyhet. Jag förstår att det inte finns någon enkel lösning men vi har påtalat det här så länge och behöver se att något händer, säger Kicki Lindstrand.
Ordföranden i barn- och utbildningsnämnden, Jari Puustinen (M), håller med Kicki Lindstrand om att stora barngrupper är en svår nöt att knäcka.
– Vi måste jobba långsiktigt med att bygga ut antalet förskolor för att få mer plats för barnen, och det gör vi också. Det går inte att minska barngrupper utan mer lokaler och lärare.
Samtidigt växer befolkningen i Eskilstuna och fler barn ska få en plats på förskolorna.
– Det är en tuff kombination men något vi jobbar efter, säger Jari Puustinen.
Han ser positivt på upproret och på att personal och föräldrar lyfter problem i förskolan. Att pedagoger i skola och förskola inte hinner arbeta med vad de är utbildade för på grund av kringsysslor är också något som han anser måste lösas genom exempelvis lärarassistenter och personal som avlastar.
– Vi prövar oss fram och ser vad som kan passa, säger Jari Puustinen.
Men Kicki Lindstrand anser att det är nu något måste hända. Enligt henne är situationen för akut för att endast arbeta långsiktigt.
Hon har själv varit sjukskriven på grund av stress. Stress över att inte hinna med sitt jobb, att inte ha kontroll på alla barn i gruppen och över att inte räcka till. Till och med när hon är sjuk maler tankarna om vem som behöver täcka upp för henne eller ändra sitt schema för att det ska gå ihop.
– Ingen vill höra att deras barn inte är trygga. Men vi kan inte garantera att barn inte råkar illa ut. Vi kämpar för att göra det. Det är ju därför vi går in i väggen, säger hon.