Att öva behöver han dock inte bekymra sig över.
– Nej, jag spelar så mycket i en lång rad olika konstellationer så att det inte går åt någon övning, säger Gunnar Sandevärn.
I pianobaren på Elite hotell i Eskilstuna bjuder han på lite av varje under fredag och lördag kväll.
– Evergreens från den amerikanska sångboken, svenska schlagers, kanske lite boogie woggie, säger Gunnar Sandevärn som inte var mer än 18 när han fick sina första uppdrag vid barpianot.
– Då spelade jag på Stadskällaren i Torshälla. Sedan fortsatte jag på den Norska Amerika-linjen och i Ingmar Nordströms orkester.
Fram och tillbaka över Atlanten for han och spelade även på kryssningar utmed den norska kusten.
– Jag satt i smoking och spelade i första klass. Där fanns alltid folk som hade anledning att fira. Ibland fyllde deras pudel år, ibland hade de födelsedag själva.
Ett tag hette vokalisten i hans orkester Anni-Frid Lyngstad och under många år anlitades han som pianist i olika krogshower.
Nervös är det längesedan denne rutinerade musikant var inför ett framträdande, annat var det i 1950-talets Torshälla.
– Då var jag rädd varenda gång. Jag såg alltid till att spela något riktigt populärt inför varje paus- och sedan skyndade jag mig ut.