De fordon som polisens hundförare nu använder kritiseras på flera punkter.
– En personbil där man har tagit bort baksätet.
Det svarar Jens Gustafsson, gruppchef för polisens patrullhundar i Sörmland, på frågan om vad han önskar sig för typ av hundfordon istället.
De flesta hundförare hos polisen använder idag Volkswagen Amarok. Bilen har två fastmonterade hundburar på flaket, som storleksmässigt med marginal håller sig inom Jordbrukverkets krav för arbetande hundar. Tidigare har polisen haft dispens för att kunna använda den något mindre Volvo XC70 för hundekipage.
Tanken när Amaroken köptes in för några år sedan var att förbättra arbetsmiljön för hela ekipaget. Något som visade sig inte riktigt bli så. Omkring 300 bilar av den här modellen köptes in till en kostnad på cirka 250 miljoner kronor.
Istället kritiseras nu bilen från flera håll bland polisens hundförare, något som Polistidningen skrivit om. Problemen är att plastkåpan som täcker flaket inte är ljudisolerad, burarna skramlar och fläktar låter mycket. Detta bidrar till en miljö som vissa hundar blir stressade av att vistas i.
– Det kommer vibrationer från karossen och in i buren, vilket gör att en del av våra hundar inte trivs i bilen. Och buren är i största laget, säger Jens Gustafsson och förklarar att hundarna far omkring i buren vid höga hastigheter.
Jens Gustafsson har i över 20 år jobbat med en hund som närmsta kollega. "Inte så länge", skojar han.
I 24 år och tillsammans med fyra olika hundar har Jens Gustafsson jobbat som hundförare inom polisen. Just nu har han en tvåårig schäfertik, Vilja, under utbildning för att bli patrullhund. Hittills har Vilja inte reagerat negativt på bilen, men Jens Gustafsson har kollegor med hundar som vantrivs i sina bilar.
På en skärm i kupén kan polisen se och höra hunden i bilens bur. Däremot saknas möjlighet att själv prata med hunden.
Inte bara hundarnas miljö kritiseras, även utrymmet för utrustning är ett problem, i synnerhet om man åker två ekipage i bilen.
En stor kombi eller SUV där man har tagit bort baksätet och istället bygger en bur för två hundar vore bra enligt Jens Gustafsson. I bagageutrymmet finns det då plats med polisens utrustning såsom hjälm och förstärkningsvapen för två poliser.
Nu ligger möjligheterna att göra ett bättre inköp i händerna på en central utvecklingsgrupp på Nationella operativa avdelningen, Noa. Huruvida det kommer att sluta bra vågar inte Jens Gustafsson svara på.
– De tar fram förslag som vi sedan får tycka till om.
På en skärm kan polisen se och höra hunden eller hundarna.
På en skärm i kupén kan polisen se och höra hundarna som färdas i burarna. Däremot saknas möjlighet för polisen att prata med hunden. Problemen med burarna har gjort att man nu, med dispens, kan få ha hundarna i baksätet. Då kan föraren ha direktkontakt med sin hund.
Peter Sundell driver tillsammans med Lena Sundell Barvatorps kennel, där de föder upp schäfrar till bruks och tjänst. Även han har åsikter kring utformningen av polisens hundfordon.
– Jag kör ju inte bilarna, men ljudnivån där inne är enorm.
En av bristerna med de nuvarande bilarna är att burarna är något för stora. Det märks framförallt när man behöver köra i högre hastigheter, berättar Jens Gustafsson och förklarar att hundarna då riskerar att fara omkring inne i den stora bilen.
Jens Gustafsson bekräftar den höga ljudnivån.
– Vi har mätt och den var uppe på 90–95 decibel, säger han.
Bilen måste kunna fungera som en viloplats för hunden, då den kan jobba långa pass utan vila. Då kan inte den miljön stressa hunden.
– Den måste vara utvilad och fräsch, inte tvärtom. Den kan ju lika gärna vara helt slut, och det är inte okej, säger Peter Sundell och tillägger:
– Det är en kollega till föraren, och jag tycker att hundarna ska ha det precis lika bra.
Idag använder sig polisen, med undantagsfall, av VW Amarok som hundbil.