Det är inte en helt lätt uppgift att jobba upp en stämning framför en ganska glest befolkad grusplan redan klockan 19 en lördag. En artist som Linnea Henriksson skulle kanske vara mer betjänt av en senare timme, när hennes verkliga fan-base börjat vakna till liv. Att jazza loss ungefär samtidigt som barnprogrammen går in i på slutspurten kräver sin kvinna.
En sådan är dock Linnea Henriksson, för här har vi att göra med en rutinerad sång- och låtskrivarkvinna som inte bangar för lite dagsljus. Henriksson har seglat förr, som sångerska har hon både Småstjärnorna och Idol i ryggen och har koll på hur en slipsten ska dras och en publik tinas upp.
Raskt läser hon av den halvfyllda ytan framför scenen utan att se det minsta besviken ut och så, vips, vevar hon igång. Hennes glada humör verkar gå som en smitta rakt över Strömsholmen, för plötsligt är det inte folktomt längre, det rasslar till i gruset och snart är det snudd på fullspikat framför scenen.
Öset är resolut och för den som tidigare enbart hört henne på skiva ger det låtarna en ny och mycket röjigare dimension. I hörlurar kan hon stundtals låta aningen svårmodig, men nu är intryckt ett helt annat, mycket roligare. Uppbackningen är väl sörjd för, hennes sex musiker ser till att hålla trycket uppe.
Årets dänga "Du söker bråk, jag kräver dans" körs redan som andra nummer och sedan är showen i princip hemma. En sådan titel är svår att motstå och nu trängs Linneaälskarna med mobilkamerorna höjda för att få sig en egen bild av Henriksson som sprakar på mer än ett sätt. För förutom låtar är hon bra på scenkläder och ikväll börjar hon med en boa virad runt magen och avslutar med lila Madonnakorsett och kjol av glittriga band. Hur och när kostymbytet gick till är dunkelt, hux - flux var det bara gjort.
Ett proffs har tagit till alla sina knep och fått en ganska svårflirtad publik att släppa loss. Bra gjort, Linnea. Dessutom varvat med mellansnack av typ "heja tjejer" och det tycker vi om.
EVA AXELSSON