För bara någon månad sedan satte han ner packningen i Eskilstuna.
– När jag var hemma sist höll kommunen på att planera hur Fristadstorget skulle se ut. Nu bygger de, ser jag.
Så värst mycket har kanske inte hänt på hemmaplan, men desto mer har hunnit hända i Rasmus Janssons liv de senaste tre åren. Rymdteknikprogrammet bjöd på föreläsningar av personal från NASA, astrobiologi och sikte på stjärnorna uppe på den kalla natthimlen. En del av klasskompisarna blev deprimerade av just kylan och mörkret, men Rasmus anpassade sig ganska snabbt.
– Jag skulle åka till Nya Zeeland om det krävdes för framtida studier eller jobb. Man får inte vara för kräsen. Så länge det är intressant så fortsätter man. Det blir som en morot.
Vad som händer härnäst vet han inte, men det är tekniken inom området rymdforskning, inte rymden i sig som fångat Rasmus intresse. Någon rymdfärd är han inte intresserad av.
– Nej, inte förrän man kan åka till rymden på ett lugnt och säkert sätt. Nu tar jag det lite som det kommer. Jag har fått mer förståelse om vad som krävs för att vi ska kunna finnas på den här planeten och nu vill jag gärna jobba med utveckling av teknik.
När det är dags att plugga vidare eller jobba har Rasmus fördelen att redan ha lämnat boet och det är självständigheten som han tar med sig från sina år i Norrland.
– Ena dagen fixade mamma med matlagning och städning. Sen flyttade jag och fick sköta mig själv. Det var mycket på en gång, men jag har vuxit som individ och lärt mig att allt inte bara handlar om mig utan om andra också.