Fredrik Pettersson har, precis som många andra skrivit av sig på Facebook om den misstänkta mordbranden på Sågarsvedet.
Så här börjar han sitt inlägg: "I Ärla det finns ett kollo som vi minns, där glädje och kamratskap finns. Jag kommer på mig själv med att nynna kollomelodin medan jag läser mig igenom ännu en artikel om samma sak. Ytterligare ett tilltänkt flyktingboende har brunnit, sannolikt avsiktligen satts i brand. Av just det skälet – att det var ett tilltänkt flyktingboende. En perifer plats i kommunen, mitt i skogen, där människor som flytt från krig och förtryck tillfälligt skulle få bo medan den ordinarie verksamheten höll sommarstängt".
Fredrik har jobbat som kolloledare och sedermera biträdande föreståndare på Sågarsvedet och har bara ljusa minnen från den tiden.
– Jag har fått vara med och gett så många barn så många vackra minnen och jag har fått lika många tillbaka själv, säger Fredrik när vi når honom under söndagen.
– Jag gladdes åt att tanken att människor som tvingats på flykt, vuxna och barn, skulle kunna få just vackra "Sågen" som sin första fasta punkt i Sverige. Nu lär det inte bli så – inga skratt, ingen lek, ingen sång, fortsätter han.
Vad är det som händer i landet?
– Om det nu inte rör sig om en anlagd brand så är det en väldigt obehaglig slump. Branden sker i en tid av upptrappning, där debattläget är allt högre och där ett av riksdagspartierna eldar på.
– Är det en mordbrand är det svårt att betrakta förövarna som annat än terrorister. Man kan ju undra hur tom den är som sätter en barnkoloni och ett tilltänkt flyktingboende i brand, avslutar Fredrik som i dag är ombudsman på ABF.