Under Selanderdagen delas sedan fyra år tillbaka ut ett stipendium ut till minne av J A Selander. Årets stipendium gick till en omvärldsanalytiker med examen från MDH och två etnologer. Monica Erikssson, Jonas Bergvall och Tony Oscarsson fick ta emot stipendiet på 25 000 kronor av chefredaktör Peo Wärring.
Pengarna är avsedda att gå till forskning och studier kring media och de förhållandens som styr medierna.
Årets Selanderstipendiater ska genomföra en studie där de undersöker hur Eskilstunaborna förhåller sig till de globala respektive lokala frågorna.
– Vi ska undersöka hur till exempel Eskilstuna-Kuriren beskriver Eskilstuna och om det är samma Eskilstuna som människorna här upplever, sa Monica Eriksson.
Opinionbildning kräver mod
Selanderdagen avsluades med att författaren och opinionsbildaren Dilsa Demirbag-Sten talade om vikten av att hålla yttrandefrihetsfrågorna levande. Hon pratade om att den verkligt vassa opinionsbildningen är ideologiskt driven och självständig och att den har mod.
– Yttrandefriheten är en muskel, den behöver tränas för att fungera.Den behöver självständiga opinionsbildare, ideologiskt drivna, inte kopplade till pr eller politiska partier.
Dilsa Demirbag-Sten tog upp att fenomenet med att människor är så lättkränkta och menade att det är illavarslande för demokratin.
– Tecken på försvagning av det demokratiska samtalet att folk förväntar sig att gå omkring ett helt liv utan att bli kränkta. Tvärtom, det hör till demokratin att åsikter möts i friktion och att någon då blir kränkt.
Debatt om mediernas roll
Tidigare under dagen pratade P M Nilsson, redaktör för nyhetssajten Newsmill och spådde de traditionella mediernas död. Tv, radio och dagstidningar kommer att ha det svårt att bevara sin funktion och roll i framtiden bland de nya sociala medierna där alla människor kan publicera sig själva och sin kunskap.
De senaste åren har utvecklingen tagit språng när den nya medieinfrastrukturen lanserats; My space, youtube, bloggar, twitter, facebook och dessa utgör en oemotståndlig konkurrens till de traditionella medierna.
– Folk skriver och bloggar om sitt liv och denna breda folkliga vana att skriva och läsa om varandra kommer få betydelse i framtiden, sa P M Nilsson.
De nya medierna har fått konsekvenser inom fackområden, det går exempelvis att hitta en expertblogg på i princip vilket ämne som helst. Vill man renovera, baka, starta biodling så går man till en ofta mycket kvalificerad blogg om det man är intresserad av.
Detta påverkar den traditionella journalistiken. I dag har journalisternas källor möjligheter att publicera sig själva direkt genom sociala medier. Exempelvis bloggade Englas mamma om sina känslor under rättegången om mordet på hennes dotter och för traditionella journalister fanns det inget att tillföra utan det var det bara att länka till bloggen.
Att inte alla är överens om de traditionella mediernas marginaliserade roll i framtiden visade den efterföljande diskussionen. Flera talare belyste papperstidningens kvaliteter som kanal för fördjupning och lokal journalistik.
"Lyckad opinionsbildning är långsiktig"
Ola Nordebo, politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren pratade på förmiddagen om om opinion, åsikter och politiskt inflytande.
– Opinionsbildning är en process som man måste se som en helhet. Det är inte det samma som att höras och synas mest.
En lyckad opinionbildnig kännetecknas av att den är idéburen, långsiktig och försöker kommentera och ge allmänna och generella svar på samhällsproblemen. Enligt Ola Nordebo spelar det mindre roll om det är ett traditionellt medium som papperstidningen eller de nya sociala medierna som driver opinionen. Han konstaterar att de nya sociala medierna också kan vara långstiktiga, idéburna och generella.
– Kommer det finnas ledarsidor om 30 år i pappersform? frågade han retoriskt och svarade själv:
– Det avgörande i framtiden för vem som lyckas som opinionsbildare är att över tid kunna ge generella svar på samhällsproblemen och det spelar mindre roll i vilket medium det sker. De traditionella medierna kommer att likna de sociala medierna mer än tvärtom men jag tror inte att opinionsbildningen kommer dö ut och ersättas av tyckande.
Selanders gärning
Selanderdagen 2009 hade rubriken Opinionsbildning – har vi något val och inleddes med att Eskilstuna-Kurirens politiske redaktör Alex Voronov berättade om J A Selander. Han började med att lyfta fram två viktiga insatser som Selander uträttade.
– Selander garanterade EK:s ställning som fri och oberoende tidning. Selander ansåg att redaktionen skulle agera självständigt fritt från ägarintressen och partipolitiskt diktat, berättade Alex Voronov.
Det resulterade bland annat i att Eskilstuna-Kurirens ägarstiftelse bildades och på så sätt blev ägarintressena det samma som tidningens och redaktionens, nämligen att komma ut som tidning och ha en liberal politisk hållning på ledarsidan.
Den andra insatsen från J A Selanders sida var under kriget när Sverige uppfattade omvärlden som hotfull och den dåvarande regeringen förde en försiktig politik där bland annat yttrandefriheten begränsades i vad som gick att säga om Nazityskland. Selander och genom honom Eskilstuna-Kuriren var kritisk mot både Nazityskland och den svenska regeringen.
Selander utsattes för påtryckningar från den svenska regeringen att han skulle mildra kritiken och vara försiktig med allt för kritiska yttranden. Det väcktes även åtal mot publicister för olka yttrnanden. Men det kraftigaste påtryckningsmedlet som den dåvarande regeringen använde sig av var att beslagta tidningar.
Drygt 400 beslag ägde rum, de flesta drabbade kommunistiska tidningar och en del nazistiska tidningar. Eskilstuna-Kuriren beslagtogs tre gånger. Riksarkivet hade lånat ut tre beslagtagna exemplar av tidningen dagen till ära och dee förvarades inlåsta bakom glas och gick att beskåda under dagen.