De stora barngrupperna i Eskilstunas förskolor verkar vara en följetong som aldrig tar slut. Eskilstuna-Kuriren har vid ett flertal tillfällen skrivit om situationen och om föräldrarnas oro.
Förra året uppgick barngrupperna i snitt till 18,2 barn i Eskilstuna. Rikssnittet låg på 16,8 barn.
På Odlarens förskola kommer de båda hemvistena för 3–5-åringar ha 46 barn vardera i höst. Det innebär 23 barn per avdelning eftersom ett hemviste motsvarar två grupper – alltså en bra bit över snittet.
– Det är klart man blir besviken, säger Veronica Sivèn som har sin femårige son på Odlaren.
– Förut kändes det som det gick åt rätt håll. Det här är verkligen ett bakslag.
De föräldrar Eskilstuna-Kuriren träffat har haft sina barn på Odlarens förskola i stort sett sedan den slog upp portarna våren 2010. På deras hemviste finns det i dag 37 barn på fem pedagoger. I höst blir det alltså ytterligare nio barn. Personalförstärkningen blir en pedagog.
– I början var vi jättenöjda, säger Åsa Helling och hennes sambo Magnus Wahlberg som har två barn på Odlaren.
– Vår äldsta dotter kunde vara lyrisk när hon kom hem och de hade laborerat i "magiska köket" eller hållit på med vattenlek. Vi fick också följa vad som hände, bland annat genom bildspel på skärmar.
Men nu tycker de inte att det är samma förskola längre.
– Det börjar kännas mer och mer som förvaring. Tiden verkar inte räcka till för reflektion och dokumentation. Ofta får barnen sysselsätta sig själva och de äldre barnen ta hand om sina småsyskon. Det måste till ett tak för hur stora grupperna får vara.
För att minska trycket på lokalerna bildas utegrupper. Verksamheten flyttar alltså ut med två pedagoger per grupp.
– Visst är det bra att barnen får vara ute, det är sunt, säger Susanne Blomberg och Henric Karlsson, också de med två barn på Odlaren.
– Men nu tar man till det av fel anledning, en nödlösning för att det blir för mycket barn på förskolan.
Flera av föräldrarna börjar överväga att byta förskola. Och Veronica Sivèn som just nu är föräldraledig har redan gjort ett aktivt val och bytt förskola till dottern.
Föräldrarna berättar att samma diskussioner för ett år sedan.
– Då blev vi lovade att det inte skulle hända igen, säger Åsa Helling. Men nu upprepas det med råge.
– Det är synd att det blir så här, fyller Susanne Blomberg i. Odlaren skulle kunna vara en riktigt bra förskola. Gården och lokalerna är jättefina och personalen mycket bra. Men grupperna är för stora, vilket gör att de inte hinner med lika mycket pedagogiska aktiviteter som tidigare.