Och Felicia hoppar.
— Det är bra, men kom ihåg att hålla armarna raka, ropar Love Swartz, där han står bredvid bassängkanten. Sedan guidar han henne till stegen.
— Jag har aldrig hoppat simhopp förut. I början var det läskigt, när vi gick ut på svikten och den gungade. Men det var jätteroligt! säger Felicia Nordström, och hackar tänder. Det är lite kallt i vattnet.
Love Swartz är instruktör från Sörmlandsidrotten. De är medarrangörer till Idrottshelgen för synskadade barn i Munktellarenan och Vattenpalatset, tillsammans med Specialpedagogiska skolmyndigheten, Synskadades Riksförbund och Svenska handikappidrottsförbundet. I år är det sjätte året som den här idrottshelgen arrangeras i Eskilstuna.
— Det är väldigt duktiga lokala instruktörer som hjälper barnen, de har fått kläm på metodiken. Seende lär sig ju mycket genom att härma rörelser, men här måste man beskriva rörelsen i stället, säger Percy Andersson från Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Under två dagar får 70 barn och ungdomar i åldrarna 8-20 år prova på 16 olika aktiviteter och sporter, som de kanske annars inte hade fått prova på. Barnen kommer från hela Sverige.
Gustav Backelund, som hänger vid kanten av bassängen och vilar sig lite efter att ha dykt med snorkel en stund, är på strålande humör. Han provar under helgen på massor med aktiviteter – dykning med tuber och med snorkel, judo och futsal, som är inomhusfotboll där bollen har en bjällra.
— Roligast är nog snorkling och dyka, jag har aldrig dykt med tuber förut, så jag är lite nervös. Det kommer vara ovant att andas under vattnet, säger han.
Han funderar lite och rättar till sitt cyklop.
— Det är också kul att träffa andra, som är som en själv, säger han.
En bit bort i simhallen finns mamma Evin Ahmed. Hennes tolvårige son Nibar dyker med tuber.
— Det är kanon med de här dagarna. För de här barnen kan det vara svårt att hitta sporter och aktiviteter som passar just dem, men nu får de testa i lugn och ro, säger hon.