Sedan 1927 har Hörselskadades förening funnits i Eskilstuna, som en del i Hörselskadades Riksförbund. Aktiviteten i föreningen har varierat genom åren, för att i vintras slå riktigt i botten.
– De senaste åren har varit tungjobbade för de eldsjälar som ställer upp ideellt och engagerar sig i styrelseuppdrag och aktiviteter. Jag har suttit i valberedningen i många år tills vårt arbete kapsejsade vid årsskiftet. Med en rad avhoppade, utflyttade och avlidna medlemmar och inga nya krafter att rekrytera orkade vi inte längre. Vi fick börja året med att på årsmötet besluta oss för att låta föreningen gå ner på sparlåga, konstaterar Bengt Bergstrand.
Han är en av fyra personer som ingår i föreningens tillfälliga styrelse, och tillsammans går de nu ut i en gemensam vädjan till Eskilstunaborna:
– Vi hoppas och tror att det finns människor som är beredda att göra en insats för Eskilstunas alla hörselskadade, och vi vädjar: Hör av er!
Ingegerd Ekström förklarar att man inte alls själv behöver ha en hörselskada för att vara med.
– Jag har ett barnbarn med hörselskada och har engagerat mig i föreningen för att tillvarata hans intressen i samhället. Faran med att vi tvingas lägga ned är ju att det då inte finns någon som driver på dessa frågor gentemot politikerna och vården. Vi ökar förståelsen för medlemmarnas osynliga handikapp i samhället.
De andra håller med. Föreningen ligger exempelvis på och bevakar att offentliga lokaler förses med hörselslingor, och att dessa verkligen fungerar.
– Alltför ofta får man höra okunniga bortförklaringar som att "ingen här vet hur man slår på dem" eller "batteriet är slut", Men hörselslingor ska installeras och vara påslagna, punkt slut, förklarar Börje Länn.
– Hörslingor kan utgöra skillnaden mellan att vara med i gemenskapen och att ställas utanför.
Den kanske allra största nyttan gör nog ändå föreningen för de hörselskadade barnen, konstaterar de.
– Föräldrar med hörselskadade barn får större inflytande med en organisation bakom sig. Och det är oerhört viktigt att barnen får rätt anpassad hjälp i skolan och att skolan kan ställa upp med rätt kompetens.
Föreningens ordförande är - återigen - Miljana Pavlovic, som satt på posten i många år.
– Jag fick en sån bra efterträdare, en ung, engagerad man med hörselskadade barn. Efter bara något år flyttade dock familjen från Eskilstuna. Men kanske finns det en annan förälder som vill vara med och driva frågorna?
Ingegerd, Miljana, Börje och Bengt är medvetna om att just så här ser det ut på många håll inom svenskt föreningsliv i dag. Ideella krafter är det ont om.
– När vår generation inte orkar längre, då är det slut med föreningarna, med undantag för idrottsföreningar och pensionärsorganisationer. Vem ska tillvarata funktionshindrades intressen då?