Jag hör stråkar och blås från salen intill och allt jag kan tänka på är en tjock, italiensk rörmokare. Orkestern spelar temat till det klassiska spelet "Super Mario", där huvudpersonen passar på signalementet. Framför mig sitter Urban Lindé och Ida Johansson. De är medlemmar i programrådet och några av dem som ligger bakom upplägget. Idén har funnits länge och denna gång föll alla bitarna på plats.
– Det är ju roligt att få hela musiken på riktigt, och inte bara i komprimerad form, säger Ida Johansson, som själv har ägnat tid åt flera av spelen.
– Det är ju ett jättekul koncept, fortsätter Urban Lindé.
– Plus att man får göra något helt annat. Som slagverkare är det ju rena julafton, man har jättemycket att göra. Annars står man mest och räknar paus, säger han.
Denna gång har de fullt stöd från kultur- och fritidsförvaltningen. Att få tag på notmaterialet var en annan utmaning - styckena är inget man hittar i vanliga häften. Grillska Gymnasiet kommer också att medverka för att förstärka upplevelsen. Tre elever från skolan har satt ihop bilder och filmsnuttar från spelen, som kommer visas på projektorduk under konserten.
För den oinvigde kan det låta bisarrt, men giftermålet mellan orkestrar och tv-spel är ingenting nytt. I mitten av 00-talet arrangerades "Play! A Videogame Symphony" för första gången i Sverige. Generationerna som blivit uppfödda på spelkonsoler jublade. Sedan dess har flera symfoniorkestrar i Sverige arrangerat liknande konserter. Eskilstunas ungdomssymfoniker haft med spelmusik i sitt program förr, men det här är första gången som symfoniorkestern ägnar en hel konsert åt det. De enda undantagen är musik från Star Wars-filmerna och Holst-stycket "Mars".
Däremot är det inte säkert att det är lika lätt att sälja konceptet till dem som inte själva spelar, då syftet med spelningen är att nå ut till en ny publik. Just därför kommer den vara gratis för personer upp till 20 år. Man vill presentera något som yngre åskådare har minnen från, på ett sätt som de kanske inte hört förr. Emma-Karin Maurin är lärare på musikskolan.
– Jag tycker det är roligt. Det visar att det inte bara plockas från någon konserverad burk med gammal musik. Det är ingen tung, symfonisk institution, utan vi ska spegla vår samtid.