"Det tar tid innan man landar i vad man varit med om", konstaterar Thomas Huhta.
Sin diabetes har han haft i snart tio år. Han startade Facebookgruppen "Vi med diabetes typ 2", som i dag har snart 13 000 medlemmar.
Men de besvär Thomas Huhta plötsligt drabbades av i februari 2024 var ingenting han kände igen, och de var definitivt inte att förknippa med den kända sjukdomen.
– Jag fick som sendrag i halsen, som kom och gick, väldigt obehagligt.
Thomas hade aldrig haft några känningar av hjärtat tidigare. Men, skulle han få veta först senare, hjärt-kärlsjukdom fanns i släkten på hans pappas sida i form av sjukdomen familjär hyperkolesterolemi. Två farbröder hade fått sina första hjärtinfarkter vid 45 och runt 50.
Besvären i halsen höll i sig ett par dagar och när de blev värre och de stramande obehagen gick upp i käken ringde Thomas sambo Sanna 1177. Beskedet var tydligt: "Åk in, det kan vara hjärtat!". Och det var det.
På Mälarsjukhuset gick det snabbt, det togs prover och tester och mitt i alltihop började Thomas få ont i bröstet.
– En läkare sa: "Jag tror du har instabil kärlkramp och att du kommer att få en hjärtinfarkt." Jag blev inlagd, men allt lugnade ner sig. Först efter två dygn kom smärtan tillbaka och då gjorde det rejält ont.
Döttrarna Nova och Nina fanns i Thomas tankar medan han låg på Mälarsjukhuset inför sina ballongsprängningar. Han skulle väl få se dem igen?
Det här är traumatiska minnen och Thomas kan inte hålla tillbaka tårarna medan han berättar. Om hur han fick hjälp av patienten i sängen intill med att larma, hur ett stort läkarteam snabbt hovrade över honom och det blev full rulle till operationssalen.
Sanna var på jobbet. Han tänkte på henne, och på barnen Nova och Nina, 14 respektive 11 år. Skulle han aldrig få se dem igen?
– Jag hann bli rädd förstås – och samtidigt kände jag mig trygg mitt i paniken, jag var på rätt ställe och blev mycket väl omhändertagen.
Sen tog det inte många minuter. Efter kranskärlsröntgen och ballongsprängning var allt klart. Blodproppen var löst och smärtan borta.
"Jag var rätt tuff när jag var ung. I dag prioriterar jag positivitet, bryr mig om andra och tror jag är en bra stöttepelarare. Jag har turen att också ha likasinnade i min närhet, säger Thomas Huhta.
Familjen. Den är prio ett i Thomas Huhtas liv.
Nitroglycerinet har Thomas aldrig långt ifrån sig. I fall han får känningar av kärlkrampen igen.
Men blodkärlet hade varit nästa helt igensatt, och läkarna hittade dessutom ännu ett dåligt kranskärl; de blodkärl som förser själva hjärtmuskeln med syrerikt blod. En ny ballongsprängning planerades in två veckor efter den första.
– Då blev det dödsångest, när jag väntade på nästa operation. Inte minst efter att läkaren förklarat att jag kunde få en ny hjärtinfarkt under ingreppet... Dagen innan tänkte jag faktiskt att nu går det åt skogen.
En kompis kom förbi och Thomas fick prata av sig.
Operationen gick lika bra som den första. Men, läkarna hade inte några lysande diagnoser att delge honom.
– Jag har väldigt dåliga blodkärl. Eller som en av de fantastiska läkarna jag hade omkring mig uttryckte sig: "Dina kärl är en katastrof". Och på grund av familjesjukdomen hade jag inte kunnat påverka detta även om jag varit elitidrottare.
Obehagen i halsen han känt före hjärtinfarkten visade sig vara kärlkramp, och efter de tuffa smällarna diagnosticerades Thomas dessutom med hjärtsvikt. Den blir han inte av med, det krävs medicinering livet ut och återkommande kontroller.
Han är möjligen ett av Luleå Hockeys största fans. Och Thomas är en lika hängiven jägare. Bland alla bilder på armarna finns de stora, svenska rovdjuren.
Thomas har lärt sig att leva med det faktum att hjärtats kärl inte är i bästa skick. Han har fått anpassa sin tillvaro till viss del. Vid sidan av att vara ett mycket hängivet Luleå Hockey-fan älskar han att åka upp till släkten i Norrbotten och jaga. De resorna har han satt på paus lite, på grund av hjärtsvikten är orken inte densamma.
– Nästa år är jag nog tillbaka där uppe i jaktmarkerna, jag får väl börja med att ta pensionärspassen, skrattar han.
På Alla hjärtans dag, den 14 februari i år, gifte sig Thomas och Sanna. De blev ett av en lång rad par som valde att passa på under Klosters kyrkas erbjudande om drop in-vigsel dagen till ära.
Redan en vecka efter den andra operationen var han tillbaka på sitt jobb som servicetekniker. Och Thomas väljer att ha en positiv framtidstro. Han har återhämtat sig bra, går ner i vikt och försöker se till att må bra till kropp och själ. Det har blivit fler hotellnätter och roliga äventyr med familjen det här året. Med finns alltid nitroglycerinsprayen, att ta vid första tecknen på bröstsmärtor.
– Negativ stress funkar inte alls. Då tar det bara tvärstopp. Inte heller tunga lyft. I övrigt är jag mig nog lik hoppas jag. De som känner mig vet att jag lever på min positivitet, jag tar mycket med en klackspark och undviker negativa människor.
Inför den andra operationen kom mörkret. Thomas Huhta fick dödsångest efter att läkaren förklarat att han kunde åka på en ny hjärtinfarkt under ingreppet. Men allt gick bra. "Jag hoppas inte vi ses igen, sa läkaren när jag åkte hem. Det hoppas inte jag heller."
– Jag har blivit väldigt känslosam, och gråter lätt som ni märker. Men det ser jag faktiskt som en positiv egenskap. Man blir starkare av att gråta.
Att få diagnosen hjärtsvikt och kassa blodkärl i så här pass unga år är ingen jättehit.
– Men det smartaste du kan göra för dig själv är att inte gå omkring och oroa dig i livet. Du lever så länge du lever. Och det finns alltid någon som har det värre.