Vi rapporterar direkt på plats från rättssalen. Rättegången börjar klockan 09.00.
Texten är skriven i kronologisk ordning. Har du redan läst en bit tidigare under dagen kan du rulla ner och börja läsa där du slutade.
Förhandlingen börjar med vittnesförhör. En av de anställda på Statt hörs av åklagare Layla Bagge. Vittnet säger att hon har arbetat på Statts relaxavdelning Oasen i 9 år. Hon jobbade på kvällen före branden och slutade vid 22.30-tiden.
Åklagare Layla Bagge: Har du några indikationer på att några andra nycklar än dina användes den aktuella kvällen?
– Nej.
Såg ingen med väska
Hon berättar att det var en lugn kväll och att hon inte noterade något anmärkningsvärt under kvällen. Ett ungdomsgäng i 18-20–årsåldern och en barnfamilj besökte Oasen under kvällen.
Layla Bagge: Har någon haft en liten större väska med sig?
– Nej killgänget hade påsar.
Layla Bagge: Blev det några kvar vid stängningsdags?
– Nej.
Lånade stege
Vittnet berättar att en hantverkare var nere och lånade stege den kvällen. Man kan komma in i våningen bakvägen via hissen men även till denna behöver man nyckel. Endast personal hade tillgång till lokalerna när det var stängt på Oasen.
Layla Bagge: Skulle någon kunna ta sig in i Oasen på natten obemärkt?
– Har de nyckel så ja, svarar vittnet.
Layla Bagge: Fanns det något som var annorlunda den kvällen?
– Nej inte vad jag kommer på.
Anställd såg man med keps
Chefsåklagare Ulf Stålhane fortsätter med att höra en annan anställd på Statt. Vittnet jobbade på Perrongen kvällen före branden.
Chefsåklagare Ulf Stålhane: När började du jobba den dagen?
– Jag började klockan 16.
Ulf Stålhane: Hur mycket jobb hade ni?
– En ganska lugn kväll.
Ulf Stålhane: Har du någon överblick över den andra restaurangen?
– Nej inte om man inte går dit.
– Men jag gick en rond när jag gick hem.
Ulf Stålhane: La du märke till något särskilt?
– I början av kvällen såg jag en kille som jag trodde var en gäst så jag gjorde mig beredd att hälsa, men sen fortsatte han inte att gå. Han pratade i telefon.
– Jag tror att det var den personen som fanns på övervakningsfilmen från baren. Han hade keps och väska.
Ulf Stålhane visar en skiss över lokalen och vittnet får peka ut var hon stod när hon såg mannen och var mannen hon såg stod.
Ulf Stålhane: Såg du om han höll på med någonting?
– Jag är ganska säker på att han pratade i telefon.
Ulf Stålhane: När såg du honom?
– Jag skulle tro att det var runt åtta.
Ulf Stålhane: Vad gjorde du sen?
– Jag gick tillbaka in och jobbade.
Gick ronden för första gången
Ulf Stålhane: Gjorde du några fler iakttagelser den kvällen?
– Nej, jag minns inte att jag gjorde det.
Vittnet berättar att hon gick en rond runt 00.30. Det var första gången hon gick den. De hade infört ronden två månader tidigare.
– Vi gick runt och kände på toaletter och nödutgångar och såg att de var låsta.
Ulf Stålhane: Hur noggranna var ni?
– Vi var noggranna och följde reglerna
Ulf Stålhane: Var det någon dörr som det var något ovanligt med?
– Nej.
Ulf Stålhane: När låste ni köket?
– Det gjorde vi sist. Det var väldigt dumt att vi lämnade det öppet. Vem som helst kan ha gått in i köket då.
Under en kvart stod alltså köket olåst och obemannat.
Gömställen i köket
Ulf Stålhane: Är ni inne i köket när ni låser?
– Ja.
Ulf Stålhane: Finns det möjlighet att gömma sig i köket?
– Ja, det finns en massa skrymslen.
Ulf Stålhane: Kan man ta sig ut från köket om det är låst?
– Ja. Man kan inte bli inlåst.
Stålhane frågar om en dörr till ett rum.
Vet du vad det är för rum?
– Ja, det är vd:ns rum.
Ulf Stålhane: Kollade ni det rummet?
– Nej, där var vi aldrig inne.
Ulf Stålhane: När lämnade ni hotellet?
– Strax före ett.
Pratade i telefon
Försvarsadvokat Hans Sundberg: Den här personen utanför Oasen, vad var det som gjorde att du la märke till honom?
– Att jag tänkte hälsa på honom för att jag trodde att han var gäst.
Hans Sundberg: Var det fler personer i närheten just då?
– Nej.
Hans Sundberg: Under hur lång tid iakttog du den här personen?
– Inte mer än en minut.
Hans Sundberg: Vad var det som gjorde att du kommer ihåg den här personen?
– Man började tänka direkt efter branden om jag hade sett något. Jag minns en kille och att jag gjorde mig redo för att hälsa. Men så stannade han och jag tänkte att han nog skulle till Oasen. Jag trodde inte att han var en gäst för jag kände inte igen honom.
Hans Sundberg: Är du säker på att han pratade i telefon?
– Han höll i en telefon i alla fall.
Hans Sundberg: Hur lång tid tog det att gå ronden?
– Ungefär en kvart.
Hans Sundberg: Var började ni ronden?
– Jag kommer inte ihåg. Men vi följde pappret.
Hans Sundberg: Gjorde ni andra iakttagelser på våning två?
– När vi var på andra våningen mötte vi en av våra gäster.
Sundberg frågar vilken väg vittnet och den andra personen som gick ronden tog och vilka dörrar som de kollade när de gick ronden.
Rättegången tar en paus och börjar igen klockan 10.15. Då ska fler vittnen höras.
En av väktarna som jobbade på Statt under brandnatten hörs av chefsåklagare Ulf Stålhane. Vittnet berättar att han arbetar på bevakningstjänst som nattväktare.
– Vi hade ronder på Statt.
Ulf Stålhane: Kan du berätta om arbetet den natten?
– Allt var som vanligt förutom att en nödutgång vid garderoben som inte var låst. Jag försökte få den stängd.
Väktaren beskriver sin nattrond och pekar ut dörrar och utrymmen som han gick igenom.
Två–tre meter höga lågor
Ulf Stålhane: När du gick in i Oasen, hur gick du då in?
– Via trappan.
Ulf Stålhane: Har du nycklar till Oasen?
– Ja.
Ulf Stålhane: Finns det något larm där nere?
– Nej.
Väktaren berättar att han behöver både nyckel och nyckelkort för att komma in.
Ulf Stålhane: Gör du några iakttagelser?
– Ja, jag såg en person (väktaren nämner personens namn) som jobbar i receptionen.