Hällbyanstalten och ytterligare anläggningar har granskats av JO.
Mellan juli och oktober 2024 genomförde ett stort följe från Justitieombudsmannen (JO) oanmälda inspektioner på Hällbyanstalten och ytterligare fyra fängelser. Inspektionen var en del av Sveriges fullgörande av FN:s konvention mot tortyr (Ocpat).
Sverige har förbundit sig att förebygga tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av människor som hålls frihetsberövade. I den uppgiften ingår även att identifiera intagna som av olika anledningar riskerar att fara särskilt illa.
På de inspekterade anstalterna genomfördes intervjuer med totalt drygt 110 intagna och ett 70-tal anställda. Rapporten som nu är klar visar att det finns stora brister.
Många av de intervjuande fångarna som delade rum beskrev bristen på privatliv som "mycket påfrestande".
Flera uppgav att de inte kunde sova ordentligt, att de inte kunde bearbeta känslor, gråta i fred eller reflektera över sin situation.
Just brist på egentid beskrevs som den mest påfrestande konsekvensen och några berättade att de sjukskrivit sig från sin "sysselsättning" för att få vara ensamma. Intagna med psykisk ohälsa, som PTSD eller neuropsykiatriska diagnoser, beskrev dubbelbeläggningsproblematiken som särskilt svår.
Enligt JO:s rapport har vissa celler på Hällbyanstalten toalettdörrar som varken når golvet eller taket, vilket gör att fången på överslafen ser rakt ner på toaletten.
Andra på Hällby hade det ännu värre.
"Vissa celler saknar helt avskiljning mellan toalett och övrigt utrymme".
I intervjuerna framkom att många därför håller sig för att slippa använda toaletten i cellkamratens närvaro och att ventilationen är bristfällig under den 12-14 timmar långa inlåsningstiden. Några beskrev situationen som "skämmig" och "förnedrande".
Enligt JO stör sig intagna "på varandra och på att det luktar illa i cellen när toaletten har använts". Man uppgav att det "stinker i hela rummet” och att ”man kan bli taggad för att man behöver skita på kvällen”.
Enligt JO är toalettförhållandena ovärdiga och kan utgöra en kränkning av de intagnas personliga integritet. JO ser en risk att fenomenet leder till både fysisk och psykisk ohälsa. Hällbyanstalten bör, enligt JO, aldrig dubbebelägga celler utan fullständig avskildhet till toaletten, med dörr från golv till tak.
Konflikter mellan fångar som delar cell beskrivs som vanliga.
Någon matchning med eftertanke av fångar som ska dela cell förekommer inte, enligt JO.
En dubbelcell på Hällbyanstalten.
Detta kan, enligt JO, i sin tur öka risken för psykiska påfrestningar, konflikter och våldsincidenter.
Enligt de intagna förekommer hot, våld och "uthotningar" mellan cellkamrater. Intagna beskrev att de ibland tvingats lösa konflikter själva.
Flera har berättat om en tystnadskultur där intagna inte larmar personal vid incidenter av rädsla för repressalier. Det finns, enligt rapporten, även indikationer på sexuella övergrepp.
"I några samtal" framkom nämligen att intagna kände till eller hade hört talas om att andra intagna hade utsatts för sexuella övergrepp vid dubbelbeläggning. En intagen kommenterade att ”Det går att göra det. Ingen skulle säga något och det är nog ett stort mörkertal”.
Den rådande uppfattningen bland de intagna var att "det är mer tabu att prata om sexuella övergrepp än våldsincidenter utan sexuella inslag" och en majoritet av dem uppgav att de aldrig skulle berätta för någon om de blev utsatta.
En majoritet av tillfrågad personal och anstaltsledning uppgav att "de inte tror att det förekommer sexuella övergrepp och att det förhoppningsvis skulle komma fram om något inträffade".
En kriminalvårdare uppgav dock att ”jag tror att det är ett större problem än vi märker. De skulle nog inte berätta för oss. Det är en machokultur”.
Enligt JO:s sammantagna bedömning medför dubbelbeläggningarna allvarliga risker för de intagnas hälsa, trygghet och värdighet.
JO ser även en ökad risk för att intagna utsätts för omänsklig eller förnedrande behandling och ser ett behov av att Kriminalvården omgående vidtar åtgärder.