Tove visar sin styrka

Året var 2009. Tove Styrke var en av de yngsta deltagarna i höstens Idol, med sina 16 år. Hon vann inte, men nog var det den lite egensinniga, kaxiga blonda tjejen man minns klarast från det året. Hon som tog varenda veckas utmaning, vred till den ett varv extra och presenterade egna och unika versioner av låtarna.
Det har gått några år. Tove Styrke har hunnit växa till sig, haft några tuffa år inklusive total time out från artistlivet, och kommit igen tuffare och till synes mer kaxigare än någonsin. Samtidigt har hon förklarat att mycket av det hon upplever nu känns som förstagångs-saker. På grund av den långa frånvaron från artisteriet, och åren mellan plattorna. Allt känns spännande igen, och för publiken är Tove lika spännande.
Med det nya hyllade plattan i bagaget åker hon nu fram och tillbaka över Sommarsverige och varvar festivalspelningar med utlandsgig. I maj var det kust till kust i USA som gällde. Efter det Bråvalla. På fredagskvällen var hon en av huvudakterna under Parkfestivalen. Och ömsesidigt tycke uppstod mellan henne och Eskilstunapubliken.
Man kan inte bli annat än imponerad av Tove Styrke. På många sätt. Iförd grön/gul scenkostym som tillsammans med knutfrisyren närmast för tankarna till just samurajer och Fjärran Östern - och Kill Bill-outfits - delar hon scenen med inte fler än två musiker; en gitarrist och en trummis. Resten av musiken är förprogrammerad.
Äsch, tänker man. Vad ska det bli av detta?
Låtarna på senaste albumet Kiddo är ju dessutom i sig inte så där alldeles självklara från en livescen, de är egentligen inte speciellt publikfriande alls. Bristen på musiker att betrakta från publikplats kunde därför ha gjort det hela ganska ointressant för en utomhuspublik. Om det inte varit för starka, smarta Tove, som skapat musik som är visuell i sig.
Redan under andra låten, som är "Borderline", uppstår snabbt en intim clubkänsla när publiken flyttar närmare. Intimiteten glider sedan tyvärr, men av naturliga skäl, bort med kvällsbrisen ett tag och skapar lite störande distans, innan den återkommer mot slutet av konserten.
Men ändå, det är vackert och snyggt, med låtar som "Walking a line", "Ego" och "Number one", som för kvällen ges en extra liten samurajtwist. Egensinnigt och unikt.
Tove Styrke är en av de spännande artister man längtar efter att få se mer av så snart konserten är över.