När första spadtaget togs i maj 2015, efter förseningar för att detaljplanen och bygglovet överklagades, använde Guifs dåvarande ordförande Rolf Brunell ordet "äntligen". Snart är det läge att damma av och återanvända de åtta bokstäverna för de som arbetar i och runt handbollsklubben, för alla som varit med och planerat och byggt, för skolungdomarna, kommunen och för alla Eskilstunabor och andra människor som får chansen att uppleva en helt ny plats för toppidrott, musik, mässor och flera andra typer av evenemang.
I alla fall ganska snart.
Utöver själva byggnaden, som är klädd i rött tegel, har stora fönsterpartier och en gigantisk kupol på taket, ser området utanför inte speciellt färdigt ut. I den bitande decemberkylan står byggnadsställningar, grävmaskiner och andra redskap som vittnar om att det inte direkt är invigning i morgon – eller om en vecka. Men om man bara stiger in genom dörrarna infinner sig en känsla av att det börjar närma sig – trots att arbetsskor, neonväst och hjälm fortfarande är ett måste vid besök.
Arenan ska vara helt klar 1 juni 2017, men något exakt invigningsdatum finns inte i nuläget. I alla fall är det inte publikt. Dock kan Eskilstunapubliken få smaka på en smygpremiär. Går Guif till slutspel flyttar klubben ut ur det provisoriska plåtbygget i Skjulsta och in i Sveriges modernaste handbollsarena redan den här säsongen.
– Sedan kommer en vanlig invigning att hållas senare, säger Anette Pallhed, kommunikationschef på kultur- och fritidsförvaltningen vid Eskilstuna kommun.
I dagsläget är det ungefär 45 personer som jobbar här för att få bygget klart. Som mest var det 80–90 personer i början.
– Vid stomskedet var det så många. Men sedan har vi hållit det på max 50–60 personer. När en sak är klar lämnar de som jobbat just inom det specifika området, sedan kommer det nya människor till nästa moment, säger Lars Frisk, byggledare på Kommunfastigheter.
Vilket moment har varit jobbigast?
– Det är alltid jobbigt att få tätt hus när det är så här stora lokaler och ytor. Det tar ett tag att få bort vatten. Det är det första man tänker på.
Hur lång tid tog det?
– Stommen var nog klar med tätskikt efter fem–sex månader.
Gick det enligt plan?
– Vi var nog lite övermodiga i början. Det var för få människor här, så vi fick öka på med det dubbla. Sedan gick det bra.
Vi rör oss över golvet intill huvudentrén, som har ett pianoinspirerat mönster designat av konstnären Gunilla Klingberg. Här finns också ett stråk som gör det lättare för personer med synnedsättning att hitta rätt.
Längst in till höger finns en yta aviserad för restaurangverksamhet med plats för 150 gäster. Än så länge är det inte klart vilket företag som framöver kommer få bjuda besökarna på mat och dryck.
– Vi letar efter intressenter. Vi vill ha ett företag som vill etablera sig här, säger Camilla Karlsson, projektledare på Kommunfastigheter.
Det är inte heller känt vad hela arenan ska heta. Den går fortfarande under arbetsnamnet "Eskilstuna arena".
– Jag vet faktiskt inte…, säger Anette Pallhed.
Hon tar en liten paus. Blicken flackar. Sedan tillägger hon:
– Det är inte klart. Det pågår förhandlingar.
Garderoberna på nedervåningen är så gott som klara. Så även toaletterna. För att komma upp till plan två, där det finns en stor foajé, kiosker, som kommer drivas av arrangörerna, och ingångar till samtliga läktarplatser är det trappor eller hiss som gäller.
Vi kommer ut så att vi får en perfekt överblick i mitten av själva hjärtat i A-hallen. Arenan, som tar cirka 3 700 åskådare vid sportevenemang och 5 200 vid konserter, är kompakt. Om man vill så går det att göra mål från läktarplats. I alla fall är känslan så. Men än så länge finns det inga mål där. Först ska sportgolvet läggas. Det ska vara klart i januari.
– Det som ska göras sedan är att montera läktarna. Alla stolar, som kommer vara tygklädda, ska fästas fast. Mediesystemet måste fungera. Sedan är det provningar, säger Lars Frisk.
Vad är det som ska provas?
– Att alla system fungerar. Medie-, luft- och ventilationssystem. Det är viktigt att det är rätt värme här inne. Sedan ska alla system synkronisera med varandra.
A-hallen går att skärma av vilket gör att det kan bli två mindre träningsplaner. Och över övre etage, den så kallade balkongen, kan en backdrop skjutas ner om det inte är lapp på luckan – för att få en tät atmosfär oavsett publiksiffra. I dagsläget har Sävehof, bland andra klubbar, en liknande lösning i Partille arena som invigdes tidigare i år.
I taket kommer en stor jumbotron på fyra skärmar att sättas upp.
– Kolla på Ystad arena. Vi kommer ha en precis likadan, säger Lars Frisk.
Har ni hämtat inspiration från någon mer arena i Sverige?
– Förutom att det saknas ett våningsplan så är det Kristianstad arena som ligger nära utseendemässigt.
Till huvudhallen finns det totalt åtta omklädningsrum. Men spelarna i Guif har inget uttalat rum för sig själva – ännu.
– Vi har sagt att ingen förening ska ha något speciellt rum. Men förmodligen kommer det bli så. I smyg, säger Lars Frisk.
Så det finns heller inget bortalagsomklädningsrum som är trångt och lite halvkasst för att psyka motståndarna – som finns på vissa arenor?
– Haha, nej så är det inte. Alla omklädningsrum ser likadana ut, förutom färgerna som skiljer sig åt.
Anette Pallhed fyller i:
– Vi får tänka på att det kommer arrangeras konserter och andra evenemang här också. Då kan vi inte ha det så. Vi satsar på gott värdskap.
Samtalet leder oss in på vilka artister som finns i drömmarna, som Eskilstuna skulle kunna locka hit. Någon i rummet slänger ur sig Kent lite sarkastiskt.
– Men det är nog lite sent, svarar Anette Pallhed.
När hon ska beskriva arenabygget är det ett ord som fastnar: Flexibel.
Flexibelt är det att kryssa mellan de olika hallarna. Beroende på vad det är för evenemang så finns det möjlighet att stänga eller hålla dörrarna som går mellan de tre olika hallarna öppna.
Vi tar oss mellan läktarplatserna, kikar in och ut i omklädningsrum, teknikrum, rehabgym, loger och toalettutrymmen. Sedan besöker vi B-hallen, som främst är till för basket och handikappidrott. Planen är utrustad med parkettgolv. Här finns det plats för 500 sittande personer och ytterligare platser för rullstolsburna.
C-hallen har inte lika stor publikkapacitet, men det är inte heller meningen. Här kommer skolungdomarna främst hålla till. På väggarna kommer det sättas upp ribbstolar och i taket hänger det redan rep och ringar. Just nu håller sportgolvet på att läggas ut. Intill hallen finns det sedvanliga omklädningsrum och lärarpentryn.
Blir någon av hallarna klar före de andra?
– De har ungefär samma tidsplan. Men störst fokus ligger på att få klart A-hallen, säger Lars Frisk.
Efter två varv runt om i byggnaden hittar några svettdroppar utrymme att segla ned för hans panna. Men han är inte stressad. Snarare tvärtom.
Vad är jobbigast med arbetet som återstår?
– Nu är det bara roligt att se att vi börjar närma oss. Att det snart är klart. Så känns det.