I februari kom ett par till Eskilstunapolisen med en upphittad hund. Hunden beskrevs i polisens promemoria med orden "sårig" och "mycket smal". Efter att ha tillbringat en kortare tid hos upphittarna återbördades hunden till sin ägare.
Redan följande månad kom hunden in till polisen igen sedan den hittats lösspringande. Hunden bedömdes då vara ännu smalare än tidigare. Enligt ett veterinärintyg var hunden utmärglad. Sörmlandspolisens vakthavande befäl beslutade om omedelbart omhändertagande, vilket länsstyrelsen därefter fastställde.
Hundens ägare överklagade dock beslutet. Denne förklarade hur hunden kunnat smita och vilka åtgärder som vidtagits för att hunden ska komma i form och inte kunna smita igen. I slutet av april kom Förvaltningsrätten i Linköpings dom. Hunden ska återlämnas till sin ägare.
Förvaltningsrätten skriver i domen att hunden visserligen har varit utsatt för lidande. Domstolen bedömer det dock inte som utsiktslöst att felet blir ohjälpt . Hunden anses heller inte ha utsatts för höggradig vanvård eller ha ett akut vårdbehov vilket skulle motivera ett omhändertagande.
Beslutet kan överklagas till kammarrätten.