Tunga regn föll över Skogstorp under lördagskvÀllen. Inuti den lilla firmabilen hördes inte radion, bara de stora dropparnas oavbrutna smattrande. LÀmnade SkogstorpsvÀgen, tog av vid RosenforsvÀgen, in pÄ den sakta men sÀkert brantare SkogsvÀgen. Treans vÀxel, tvÄan...
Och sÄ, i tÀt granskog pÄ grusvÀg: En stilla oas med tÀnda ljus, rosor och musik.
HÀr hade Christer och Helena Lagerkvist anordnat en minneskonsert för sin son Albin, som i slutet av oktober förra Äret plötsligt och tragiskt gick bort i samband med ett epileptiskt anfall i sin lÀgenhet. Den 21 januari i Är skulle ha varit hans 30-Ärsdag.
â KĂ€rlekens lĂ„ga lyser. Döden mĂ„ste fĂ„ plats i livet, hur orĂ€ttvist det Ă€n mĂ„ vara, som en pĂ„minnelse om att vĂ€rna livet. Livet gör sig pĂ„mint genom kĂ€rleken, och det gror nĂ„got i askan. Genom Albin har jag förstĂ„tt hur stor kĂ€rleken kan vara.
SÄ inledde Christer Lagerkvist den vackra minneskonserten, som skedde inför slÀkt och nÀra vÀnner.
â Tanken med konserten Ă€r att hedra Albins minne och sprida ringar av kĂ€rlek pĂ„ vattnet, att tillsammans lyfta blicken för att vĂ€rna om varandra och ge nĂ€ring till dĂ€r kĂ€rlek gror, sade Christer Lagerkvist.
â En konsert i kĂ€rlekens och godhetens tecken. En stund att minnas, att blicka bakĂ„t men se framĂ„t mot hopp, kĂ€rlek och medmĂ€nsklighet.
UpptrÀdde gjorde Kristina Winiarski pÄ cello, först tillsammans med Terese Larsson som spelade horn, sedan ensam, med ett fantastiskt framförande av nÄgra av Johann Sebastian Bachs finaste stycken.
â Jag har valt den hĂ€r musiken för att den Ă€r bland det vackraste jag vet, sade Kristina Winiarski.
Plats pÄ scen tog Àven Himani Grundström med opera och folkvisor, samt Cecilia Ringkvist med sÄng och Janne Elvi pÄ gitarr.
Christer och Helena Lagerkvist föreslog i sin inbjudan att den som ville gÀrna fick hedra Albins minne genom att ge en gÄva till Vi Skogen eller Naturskyddsföreningen.
â Albin vĂ€rnade om miljön och Ă€lskade skogen, sade Christer Lagerkvist.
StÀmningen under lördagen var vacker, stÀmningsfull och stillsam, men ocksÄ prÀglad av en stor sorg. Det Àr uppenbart att vÀrlden har förlorat en mycket vacker och Àlskad sjÀl, och under det tunga regnet verkade det nÀstan som att naturen sjÀlv stod i sorg.