Resursenhetens personal frågar sig om beslutsfattarna egentligen vet vad verksamhetens anställda gör och hur de arbetar.
– Ingen har ens frågat oss om hur vi ser på förändringen, säger representanter för personalen till Eskilstuna-Kuriren.
– Det är ju vi som är de verkliga experterna och någon eller några av oss borde ha fått vara med i beslutsprocessen.
Eftersom det finns många oklarheter inför framtiden har personalgruppen valt att vara anonym.
– Eskilstunas modell har fått mycket beröm när vi träffat kollegor från andra delar av landet.
Men som Eskilstuna-Kuriren tidigare berättat skrotas alltså resursenheten efter nyår.
Nuvarande resurspersonal ser stora brister i den nya modellen. Och trots att det bara är två månader tills den nya organisationen träder i kraft återstår många frågetecken. Det handlar både om deras egen arbetssituation och om hur barnen drabbas.
I stället för att vara en sammanhållen grupp med egna chefer kommer de att vara anställda av respektive förskola, vilket i sin tur kan innebära chefsbyten när ett uppdrag upphör. Det skapar otrygghet. Samtidigt försvinner arbetsgemenskapen i gruppen.
– Vi träffas regelbundet och stöttar varandra i de vardagsproblem vi ställs inför i vårt arbete, berättar gruppen.Tillsammans kan vi hitta bra lösningar för de enskilda barnen.
De undrar också hur det kommer att bli med deras kompetensutveckling.
Från förvaltningsledning har det pratats om någon form av nätverk för kollegialt stöd och utbyte. Det har också pratats om en samordningsfunktion som ska matcha kompetens och behov. Men exakt hur det ska fungera är inte klart.
Ett annat orosmoment för resurspersonalen är vilken deras roll kommer bli i arbetslaget i förskolan. Kommer deras specialuppdrag som stödperson för ett särskilt barn accepteras? Eller kommer de att betraktas som en allmän förstärkning, till exempel vid sjukfrånvaro?
– Men vår största oro handlar dock om barnen, säger personalgruppen.
Det har sagts att det inte handlar om någon besparing men det har personalen svårt att tro på.
– Budgeten håller ju inte som det är nu. Var kommer ribban i framtiden att ligga för bedömningen av vilka som ska få hjälp. Kommer kraven att höjas? Och vad händer då med gråzonsbarnen?
– Redan i dag finns det många barn som behöver stöd, men som inte får det. Hur ska personalen ute på förskolorna orka om arbetsbelastningen blir ännu tuffare än den redan är i dagens stora barngrupper?
Nu hoppas resurspersonalen på att få vara med och diskutera och utforma framtiden.