Webb-tv: Roligt på fullt allvar

Spelarna i The Liquid Lynxes kommer alla utom en från samma estiska klass på S:t Eskils gymnasium. Laget har funnits i tankarna ända sedan Johanna, Katja och Maja var i väg och tittade på fjolårets svenska mästerskap i Stockholm.
Wow, det där måste vara perfekt för alla oss Harry Potternördar som tycker att bokserien tog slut alldeles för plötsligt och på tok för tidigt, tänkte de.

– Det sköna med det här gänget är att vi drar och sliter åt samma håll... nästan hela tiden, säger Katja Skärlund. Och nu när det bara är några dagar kvar till första matchen har vi snart fått ordning på det där med orken och bollkollen.

Alla i laget har nära till skratt, men alla sätter också en ära i att kunna se ut ungefär som Nya Zeelands rugbylandslag inför uppladdningen av en ny match. Att verkligen nollställa ansiktsuttrycken så man som motståndare automatisk slås av tanken: Vill jag verkligen försöka gå runt den här unga damen, jag kanske ligger som en våt pannbiff i backen om jag försöker.

Attityd är ett måste.
– Vi har egentligen bara en målsättning, säger Johanna Käck. Vi ska ha kul... och så ska vi se riktigt bra ut... och så vill vi inte komma sist i turneringen. Tre mål.
Allt har egentligen gått förträffligt under hela uppladdningen. Men precis nu på sluttampen händer det som egentligen inte ska hända; Amanda Hagman, som är den enda med lite erfarenheter av lagidrott efter flera år med Triangelns fotbolls-94:or, halkade på blött gräs och ådrog sig en allvarlig stukning av vänster fot. Och nu står hon här med kryckorna och hejar på tjejerna från sidan av planen.

Å andra sidan kan hon då lägga all kraft på att träna sina kompisar så mycket och bra som möjligt, och klura ut en fungerande taktik.
– Jag tror att vi måste hitta fram till den där känslan där vi förstås är glada, men samtidigt lite småsura på våra motståndare. Det brukar funka.