Det var strax före jul 2016 som Jane Jansson i Hällby fick ta hand om Lova, som då bara var åtta veckor gammal. Jane hade klarat Försvarsmaktens prövning och blivit godkänd som fodervärd. Lova kom från en kull om nio valpar, alla tänkta att i framtiden bli tjänstehundar inom Försvarsmakten eller Polisen.

Att Jane bestämde sig för att bli fodervärd var en ren slump. Hon hade just blivit ofrivilligt arbetslös och kände att hon ville sysselsätta sig med något. Gärna något som kändes viktigt.

– Jag fick se en annons, och så skickade jag in en ansökan. Jag ville ha ett uppdrag, liksom. Och det här kändes som en sorts samhällsinsats, berättar hon.

Artikelbild

Kommande vecka kan Lova och Jane komma att skiljas åt. Allt hänger på hur Lova klarar Försvarsmaktens lämplighetstest.

Hans kroppsspråk gjorde att jag nästan stod i givakt.

Jane minns prövningen som hårdare än väntat. Hon skrattar när hon berättar:

– Det var nog tuffare än att söka jobb, ha ha. Det var intervju och hembesök och så. Det kom en man hit från Försvarsmakten och han var sådär militärisk. Hans kroppsspråk gjorde att jag nästan stod i givakt.

Försvarsmaktens hundar är framavlade för att arbeta hårt och besitta vissa viktiga egenskaper. Och att Lova är en tjej med stark motor blev uppenbart för Jane redan första gången hon träffade henne. Då var schäfertiken åtta veckor gammal.

Artikelbild

Lova kom till Jane Jansson i Hällbybrunn när hon var åtta veckor gammal. Sedan dess har hon vuxit rejält och blivit en stor tjej.

– Jag hämtade henne i Gävle, och hon satt i en bur när vi åkte hem. Och som hon levde om i den där buren! Jag tänkte 'vad är det här?'. Men sedan den dagen har hon faktiskt älskat att åka bil.

De vill att de här hundarna ska leva vanliga liv. Då måste de tränas i sådana miljöer.

Artikelbild

En blivande tjänstehund behöver inte bara kunna jobba, utan även fungera bra hemma i sina familjer.

Under ett drygt år har Jane nu haft Lova hemma hos sig i Hällby. De viktigaste delarna i fodervärdskapet har varit att göra Lova lydig, och framför allt miljötränad. Det är av betydelse att exempelvis polishundar inte bara fungerar bra i tjänsten, utan även ute i samhället och i familjen de ska bo i.

– De vill att de här hundarna ska leva vanliga liv. Då måste de tränas i sådana miljöer, berättar Jane.

Artikelbild

Lova älskar att dragkampa med fodermatte Jane Jansson.

Till sin hjälp har Jane under hela perioden haft en fodervärdskonsulent att fråga om saker. Något hon upplever som ett bra stöd. Det har också arrangerats regelbundna kursträffar. Där har fodervärdar och instruktörer gått igenom och utvärderat fodervärdskapet och hundarna, för att på ett tidigt stadium rätta till eventuella problem.

– Vi har främst gått igenom saker som inte har varit bra. Det som är bra är ju bra. För Lovas del har det varit hoppandet. Hon har varit ganska hoppig både när hon varit osäker och glad, berättar Jane.

Träningen har gett resultat. Lova är i dag en lydig hund, och hoppandet har hon i stort sett slutat med.

Miljöträningen och familjelivet har också gått bra för Lova. Jane har fyra barn, varav två fortfarande bor hemma, och Lova har fått växa upp i en fin hemmamiljö i Hällbybrunn.

Jag har känt mig rätt ensam.

Det Jane har upplevt som ett problem har varit interaktionen med främmande människor och andra hundar. Den har i princip uteblivit, och hon känner att andra människor närmast har undvikit dem.

– Jag har känt mig rätt ensam. Ibland har jag önskat att jag hade en liten hund i stället, så att människor törs stanna och prata. De flesta blir rädda när vi kommer, berättar hon.

Lova är på sin vakt och markerar ibland sin närvaro med kraftiga skall, och Jane tror att det är det som har fått andra hundägare att byta trottoar när de kommit gående.

– Det är lite sorgligt, faktiskt. Jag skulle uppskatta ett hej i alla fall.

Kommande vecka ska Lova lämplighetstestas. Jane beskriver testet som en typ av audition. Går det bra kommer hon väljas ut som tjänstehund inom Försvaret eller Polisen, och det sker där och då.

– Jag blir av med henne samma dag. Går det bra så får jag åka hem utan hund, helt enkelt.

Hon berättar att hon har lite kluvna känslor inför det.

– Vi är tillsammans jämt. Då uppstår det ju kärlek. Men det känns också spännande. Jag får ju se hur jag har lyckats.

Var Lova hamnar om testet går bra återstår att se. Och det är inte helt säkert att Jane ens får veta det.

– Det kan bli var som helst. I Skåne eller rentav Norge. Och det är upp till den som tar över henne om jag får veta det, de har ingen skyldighet att berätta.

I höstas rapporterade Sveriges Radio om att många av Försvarsmaktens hundar inte höll måttet. En granskning visade att det var vanligt med klåda och höftproblem, och vissa tikar i avelsprogrammet kunde inte få valpar. Det gäller dock inte för Lova. Hon är undersökt, och har inga fysiska problem.

– Fysiskt är hon på topp. Hon har varit på röntgen också och var helt utan anmärkning, berättar Jane.

På det stora hela är Jane positiv till sitt dryga år som fodervärd åt Försvarsmaktens Lova, som är Lovas fullständiga namn. Schäfertiken har skänkt henne mycket glädje, och även en känsla av säkerhet när hon har varit ute i skogen.

– Vi är ofta ute i naturen och jag har känt att jag inte behöver oroa mig för någonting. För mig som kvinna har det varit perfekt.

Det enda jag har betalat med har varit min tid.

Även de praktiska sakerna kring fodervärdskapet har fungerat bra. Exempelvis veterinärbesök och leveranser av mat. Försvarsmakten står för båda dessa delar, och Lova har inte kostat Jane några pengar alls.

– Maten har till och med levererats till dörren. Det enda jag har betalat med har varit min tid.

Trots att ett avsked sannolikt är att vänta rekommenderar Jane fodervärdskapet. Den som ansöker ska dock ha klart för sig att det krävs engagemang, menar hon. Försvarsmaktens hundar ställer högre krav på sina ägare än rena sällskapshundar.

– En schäfer kan kräva mycket, men en sådan här schäfer kräver ännu mer. Man behöver ha både tiden och fysiken. Man måste orka.

Kan du tänka dig att göra om det här en gång till?

– Ja, det kan jag. Men först tänker jag vila lite, ha ha.

[fakta nr="1"]