Ahmed kom i kontakt med Vård- och omsorgsförvaltningens bemanningsenhet i våras, när de gjorde ett besök på hans skola. Eftersom han tidigare praktiserat inom vården tog det inte lång tid innan han hade blivit erbjuden sommarjobb som behovsvikarie på kommunens äldreboenden.

– På introduktionssamtalet sa de att det inte skulle ta så lång tid innan jag skulle få komma ut på en arbetsplats, säger han till tidningen.

Men ingenting hände. När det hade gått några veckor ringde han upp bemanningsenheten för att fråga varför han inte fick några timmar.

– De sa att jag skulle ha is i magen. Men nu vet jag inte hur länge jag ska ha is i magen längre. Jag har ringt och gått dit flera gånger, men inte fått någon ursäkt, säger han.

Ahmed vill inte ställa upp med namn och bild av rädsla för eventuella följder av att han är med i tidningen. Men han är inte ensam om att befinna sig i den här situationen. Enligt Noomi Pettersson, områdeschef för bemanningsenheten på Vård- och omsorgsförvaltningen, rör det sig om totalt 16 personer som inte fått arbeta någonting i sommar, trots kontrakt. Hon beklagar att personerna, som huvudsakligen är i 20-årsåldern, kommit i kläm.

– Det är väldigt olyckligt att det blev så här, men när man skriver ett kontrakt är man tyvärr inte lovad någonting. Man skriver inte på för en viss procent, säger hon och fortsätter:

– Det är väldigt svårt att förutsäga behovet av personal så här över sommaren. Det kan vara någon som är på långtidssjukskrivning och kommer tillbaka till arbetet, eller någon som ändrar sin semester. Men vi har med oss det här och kommer att försöka bättra oss till nästa år, säger hon

Enligt Noomi Pettersson har kommunen hört av sig och förklarat situationen för arbetstagarna.

– Någonstans i andra halvan av juli har vår rekryteringsassistent hört av sig och sagt att vi inte har något jobb. Det är väldigt beklagligt att det blev så här, men de här personerna är de första vi kommer att ringa när det dyker upp behov av personal.

För Ahmed är det möjligen en klen tröst. Han börjar snart skolan igen och har inte tid att arbeta.

– Om jag visste att det skulle bli så här så hade jag hittat något annat jobb över sommaren. När jag skrev på kontraktet var jag säker på att jag skulle få jobba, så därför sökte jag inget annat. Nu känns det som att kommunen har dissat mig i över två månader. Jag känner mig lurad.

Fotnot: Ahmed heter egentligen någonting annat.