Tryggve Rosin står bakom den rödvitrandiga avspärrningstejpen och betraktar resterna av dansbanan vid Torshargs IP. Det luktar bränt. Kvar finns bara dansbanans gamla fundament och ett virrvarr av förvridna metallformationer.

– Det är bedrövligt, suckar Tryggve Rosin. Den har haft många äventyr i sig den här dansbanan.

Synen av den förkolnade högen väcker minnen till liv och Tryggve Rosin tar oss med på en liten nostalgitripp.

– Den är byggd 1936 av medlemmar i Torshälla-Nyby idrottssällskap. Ideellt arbete, naturligtvis, som det var på den tiden.

Tryggve berättar om 40- och 50-talets revyer, om dans och orkestrar.

– Det fanns några entusiaster som var väldigt duktiga på att skriva revyer. Bland annat en som hette Nils Pettersson, han var väldigt känd i Torshälla på 40- och 50-talet. Han kallades också för bandyfarsan.

På 50-talet fick dansbanan besök av en hel del artister.

– Bland annat Douglas Håge, honom känner väll alla till från Lille Fridolf och Selma. Sen var Snoddas här med Torsten Adenby.

På 60-talet blev det dans, minns Tryggve Rosin som själv varit med och dansat till välkända orkestrar.

– Då var det ju dans, riktig dans tycker jag som var med på den tiden. Kurt Görans orkester från Eskilstuna, Monotons och allt vad de nu hette.

Självaste Evert Taube var en gång i tiden på ingång - men han blev sjuk.

– Han lämnade in sjukintyg för att han inte kunde komma. Det var inte bara att ringa och säga att man var sjuk inte. Det skulle gå riktigt till, så att säga.