Visst är det något speciellt att gå ut till brevlådan och hitta ett kuvert där med en handskriven adress. Ett sådant där tjockt och vadderat kuvert som man vet innehåller någons tankar och känslor – ett kärleksbrev helt enkelt.

Numera är det nog inte många som skickar sådana personliga noteringar. SMS med en smiley eller en notering på Facebook är vad vi får nöja oss med, men en gång i tiden var de här breven populära. Nästan livsviktiga kan man kanske säga. Det var det enda sättet som ett kärlekspar kunde hålla kontakten med varandra.

På Sörmlands Museum har man en mängd kärleksbrev i sina samlingar, brev som anhöriga till huvudpersonerna lämnat in eller huvudpersonerna själva.

Artikelbild

Ett par som sticker ut är breven mellan paret Konrad och Hulda – Konrad bodde i Ljusdal och Hulda utanför Gnesta – liksom Karl Johan och Ruth.

Det förstnämnda paret skrev sina brev vid förra sekelskiftet mellan 1888–1894, det sistnämnda under andra världskriget.

– Just under krigsåren så syns det att det var pappersbrist i Sverige. Då använde man varenda litet hörn för att skriva ned sina ord. Det var dyrt och svårt att få tag i papper, säger Peter Ostritsch, enhetschef på museet.

Vad som skiljer de båda kärleksparen åt är också användningen av språket.

Artikelbild

– Man skrev mer om hälsan på Konrad och Huldas tid. Man är så tacksam för att man har hälsan och det var väl det viktigaste om man skulle ha ett liv tillsammans. Sen använde man sig av ett mer högtravande språk. Hör här: säger museets kommunikatör Karin Andersson och citerar:

” O Hulda! Jag älskar dig så ömt, som någon kan älska en flicka. Älskar du mig tillbaka? Eller kanhända du har skänkt bort ditt hjerta åt någon annan, är det så?”

Artikelbild

– Ju längre bak man går i tiden vad gäller kärleksbrev så pratade man egentligen om andra saker än om sina känslor. Det var inte så mycket ”jag älskar dig”. Och att bara skriva ett brev kunde betraktas som en kärlekshandling då, säger Peter.

– Man fick ju vänta så länge då också på att få ett svar. Det gick ju lite snabbare att skicka ett brev på 1940-talet, säger Karin som säger att tonen i breven då var lite lättsammare.

Artikelbild

Konrad och Hulda hade, kan man så småningom förstå, lite problem i sitt förhållande. Ryktet spreds nämligen att Konrad hade synts på bygden med en annan kvinnas hand på sin arm och i ett brev gav han sin förklaring till sin trolovade.

”Du undrar kanhända på mig, för att jag följde med Anna i Hedtorp, men för det första så visste jag ej om hennes dåliga rykte första qvällen jag var med henne, och för det andra så tänker jag att det var detsamma om jag gjorde henne sällskap, eller dig, ty sedan jag är borta igen är jag väl äfven glömd.”

– Man kan tro att han var nervös. Det tog ju ett tag innan han fick ett svar troligtvis så han måste ha varit rädd för att förlora sin Hulda, säger Karin med ett skratt.

Men Konrad och Hulda försonades och fick så småningom sex barn.

Karl Johan och Ruth förälskade sig under det brinnande andra världskriget och gifte sig precis i slutet av detsamma, nämligen på midsommaraftonen 1945. Det var Karl Johan själv som lämnade in kärleksbreven och sina dagböcker – han skrev dagbok regelbundet mellan 1934 och 2006 – till museet 2010. Hela hans liv hade samlats ihop i två resväskor.

Den 18 augusti 1940 erkänner han för sin dagbok att han och Ruth är ett par:

”Vi ha det så skönt och trevligt tillsammans min kära Ruth och jag. Nu är det skrivet även här, det står visst ej förut i den här boken men torde kanske kunna läsas mellan raderna. ...”

När de skiljs åt då och då skickar de brev till varandra. Karl-Johan skrev så här under en resa till Stockholm:

”Tack kära du för konvaljerna som jag fick av dig, de stå här på bordet o doftar så ljuvligt och påminner om dig min älskade vän. Jag önskar att jag kunde lägga in något av vad jag känner i ordet ”älskade” men ord förmå så litet och kyssar nå ju inte fram nu, vad skall jag göra?”

När han sedan blev inkallad fortsatte paret skriva till varandra. Här är ett utdrag ur ett av Ruths brev till sin fästman:

”Om du visste, så ensam jag känner mig, när inte du är hemma. Jag har ju ingen att vara tillsammans med, och det är inte så roligt precis. ”

Till slut tog dock kriget slut och Karl Johan fick sin Ruth. Paret fick tre barn och avslutade sina dagar i Flen.

Just under krigstiden så var det en uppgång vad gäller brevskrivandet, eller?

– Det skickades en hel del vykort från fronterna, säger Peter.

– Och likaså från alla de som var inkallade under kriget. Så jag skulle kunna tro, även om jag inte har några belägg för det, att det skrevs mer brev. Man var ifrån varandra, säger Agneta Höglander, arkivföreståndare.

– Det har ju lite att göra med postgången också. Det hänger ihop. I början kunde man ju få flera brev om dagen. Under den senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet kunde man få post fler gånger per dag, fortsätter Agneta.

På 1890-talet så fanns till exempel 160 brevlådor i Stockholm som tömdes åtta gånger om dagen på vardagar och fem gånger om dagen på söndagarna allt enligt Postmuseets arkiv.

Traditionen att skriva kärleksbrev, som sedan 1100-talet varit en populär syssla för förälskade par, har avtagit med tiden. Numera får museet sällan in några kärleksbrev.

– Vi får in några flyktberättelser när man är långt ifrån varandra och det inte finns några uppkopplingar. Eller när man är rädd att mista livet och vill att det man har att säga ska kunna läsas efteråt, säger Karin och visar ett brev som en syrisk man skrivit till sin fru.

Annars är det sms, emojis och kanske någon delning på sociala medier som gäller i dag. Och hur man ska kunna spara de kärleksmeddelandena till eftervärlden vet egentligen ingen.

– Vi har funderat på att be folk att skicka in sina bästa sms-konversationer, säger Peter.

Men Sörmlands museum tar gärna emot fler brev om nu någon sitter på en skatt därhemma.

– För att fylla våra arkiv och samlingar med fler berättelser, säger Karin.