Charlotte Peel möter upp nere i porten och vi måste börja med att prata lite om fastigheten hon bott i sedan många år: det stora vita Fururumhuset mitt i Eskilstunas hjärta.
– Huset är värt all uppmärksamhet det kan få, jag älskar det, säger hon och liksom klappar kärleksfullt med handen här och där, på vägen upp till lägenheten.
Det här är tredje lägenheten i Futurumhuset som Charlotte bor i. Hon flyttade in i den första när hon var gravid med dottern Angelica, som i dag är 15 år.
– Huset andas elegans och olika tidsåldrar, och är så luftigt och ljust. De stora fönstren släpper in massor av ljus. Och det finns så vackra detaljer överallt.
Det är en bra beskrivning också av Charlotte Peels hem. Hennes starka intresse för inredning i allmänhet och second hand i synnerhet avspeglas tydligt i den sköna blandningen av möbler i de ljusa och luftiga rummen.
– Det spelar ingen roll hur man möblerar, allt ser snyggt ut, säger hon, men förminskar nog sin egen talang. Inredningen är lika rolig som stilsäker. Svartvita grafiska mönster återkommer på såväl filtar som kakel – och i hennes egna kläder – och blandas med klassisk design. Här och där står små coola installationer. Det är en "knasig blandning av grejer" som hon själv uttrycker det.
– Jag älskar att blanda och mixa stilar och tidsåldrar, och att fynda. Nästan alla möbler har jag köpt begagnat på loppisar, Blocket eller auktioner. De här två Arne Jacobsen-stolarna var Carl Braunerhielms, dem köpte jag för 250 kronor styck.
Så gott som all konst på de vitmålade väggarna är hennes egen.
Charlotte Peel har alltid varit konstnärligt lagd, var övertygad redan som barn om med vad hon allra helst ville jobba, och gick estetisk linje på S:t Eskilgymnasiet.
Därefter har hon provat på många olika yrken, har bland annat modellat en hel del, men varje gång återkommit till måleriet. När hon fyllde 35 bestämde hon sig för att satsa fullt ut.
– Du vet, man blir 35 och ställer sig frågan "vad har jag åstadkommit i mitt liv?". Jag kände så starkt att jag måste ge konstnärskapet en rejäl chans, det är ju vad jag allra helst vill göra. Och jag har dessutom kommit fram till att det som funkar bäst med min personlighet är när jag får sitta för mig själv med min grej.
Hon har lärt sig vartefter, på egen hand, inte gått några konstskolor.
– Som med det mesta i livet är egen erfarenhet en mycket bra skola, enligt mig. Och när jag nu körde igång på allvar kändes det ju viktigt att rikta mig mot försäljning. Jag ville nischa in mig mot något unikt och eget, skapa något som människor verkligen vill ha på väggarna.
Ett bevis för att hon hittat sin nisch fick Charlotte när hon nyligen hade en tvådagars utställning, och fick stor publik.
– Det var fantastiskt roligt och jag planerar för nya utställningar framöver. En utställning på Eskilstuna Konstmuseum skulle jag med glädje tacka ja till.
En liten skrubb i lägenheten har inretts till arbetsrum - som verkligen gjorde susen. Hon känner sig inspirerad och kreativ, och här inne föds alla de vackra, kaxiga, starka kvinnorna som nu ser oblygt på betraktaren från sina platser i ramarna längs väggarna.
Tekniken hon använder är en blandning av collage och akvarell, med lite hjälp av tusch här och där. Likt doktor Frankenstein monterar hon ihop sina motiv.
– Jag vill verkligen lyfta fram kraftfulla tjejer, balla personligheter. Kvinnor har alltid varit mitt huvudmotiv och redan på dagis målade jag damer i stora prinsessklänningar. Överlag tycker jag att kvinnor är betydligt intressantare i bild, film och konst än män. Det är något med styrkan i blicken som är mycket mer spännande och "i tiden" hos en kvinna. En mans blick utstrålar mer av dominans och självcentrering, det är inte alls lika intressant.
Positiv feminism är vad Charlotte Peel vill förmedla genom konsten.
– Jag har alltid på avstånd beundrat kvinnor som vågar ta lite plats, som kliver fram och tar för sig. Ofta är det lite äldre kvinnor med auktoritet som blir mina förebilder, med mamma och mormor i spetsen. Jag jobbar stenhårt på att bli lika stark som dem, och kanske när jag är i 60-årsåldern..., skrattar hon.
Men att hon lyckas sprida sina skapade hjältinnors styrka får hon höra ofta.
– Känslan när man betraktar tavlan ska vara att "gå du in i en verbal konflikt med henne, och se om du fixar det". Blickarna har ett uttryck och vissa människor kan tycka att de är obehagliga, men de flesta gillar dem. Och själv blir jag lycklig över vetskapen att kvinnorna ger styrka i köparnas hem. Jag vill gärna ha bilder på hur och var de sitter.
På väggarna i arbetsrummet – målade i en stark "sätt igång och jobba nu, Charlotte"-färg – sitter konst av en väninna Charlotte fått via internet och som också inriktar sig på starka kvinnor i sina tavlor.
– Vi utbyter girl power. Och det funkar! Färgen och konsten gör mig produktiv.
Några planer på att byta hemort finns inte i dagsläget.
– Många gånger genom åren har jag väl tänkt att jag ville flytta härifrån, medan olika band hållit mig kvar. Jag var till exempel bara 20 år när jag fick min dotter. Men jag trivs jättebra i Eskilstuna, det är en trevlig stad att bo i. Stockholm och storstadslivet finns nära och när man vill dra sig undan pulsen är det underbart att landa i lugnet här hemma. Jag hade aldrig orkat med att bo i en storstad.