På spåret-domaren dansar in på scenen till The Killers "Human" och sätter därmed tonen för kvällens lektion. För i sin senaste föreställning tar magister Lindström från Eskilstuna sig an inget mindre än mänsklighetens hela utvecklingshistoria. Från gälflämtande fisk, neanderthalare och cromagnon, fram till dagens IT-konsult. Och vad kan väl då vara lämpligare än en dänga skriven av ett gäng mormoner, skeptiska till evolutionsläran?

Hade de, som vi i publiken, fått förmånen att konfronteras med Lindströms evolutionist som bräkande på brett dalmål docerar om biologiska mysterier typ "hur kaninen fått sin svanstofts" är det mycket möjligt att de också övergett tron på Adam och Eva. Eller inte...

Klart är iallafall att Fredrik Lindström är som bäst när han drar ut sina infall till långt på andra sidan absurdum. Vilket är just vad han gör i 2019 års show som fått namnet "Mänskligheten - föreställningen om oss själva" med premiär på torsdagskvällen.

Här är Lindström när han är som bäst: Dubbelbottnad, underfundig, helknäpp och jätterolig. Samt på sitt karaktäristiskt snustorra sätt vankande av och an på scenen som vilken uttråkad tyskalärare som helst.

Förutom sin aldrig sinande svada tar han hjälp av tredimensionella ljusbilder för att illustrera den mänskliga hjärnans olika utvecklingsstadier, från orm till datanisse. Med avstamp i den egna flygrädslan benar han ut varför vi, i världens mest sekulariserade land, ännu inte helt vågat släppa greppet om religionen. Vi håller den på stand-by, i ett "ring inte oss, vi ringer dig"- förhållande till kyrkan och Gud. Behändig att plocka fram när ljuden från plåtskrovet klingar obekant och reptilhjärnans känsla tar kommandot över modernt förnuft.

I en halsbrytande utläggning om vårt arv bakåt i tiden får vi också klart för oss att DNA-spiralernas krullningar minsann inte kommit till av en slump - utan snarare är sinnrikt sammanflätade via tusen sinom tusen ligg genomförda vid exakt rätt tidpunkt av farmor och morfar, farfarsfar och mormorsmormorsfar.

Mikro- och makrokosmos om vart annat, helt enkelt, och i en ordström som böljar fram mellan högt och lågt, homestyling och prutthumor, storhjärnor och fyllskallar.

90 minuter i sträck håller ledsagare Lindström låda och kör den ena efter den andra galna tanketråden rakt in i kaklet. Och är roligare än på mycket länge.