– Numera hyr jag bara ut till dem jag känner och som har hyrt tidigare. Jag har bett Vägverket att plocka bort skylten, men de är inte så snabba. Jag har i alla fall tagit bort skylten som visar att det är just i det här huset som det finns rum. Annars kan det komma folk och knacka på mitt i natten, säger Iréne.

Hagsta gård består av tre byggnader. I somras flyttade dottern Sofia in med sin man och två barn i det stora huset där Iréne bodde tidigare. Sofia blev därmed den åttonde generationen och den första kvinnan som äger lantbruksfastigheten. Det som en gång var gårdens ursprungliga hus kallas Farfarsstugan och ligger bara några meter bakom huvudbyggnaden. Det är där som vi hälsar på hos Iréne för att se den lyckade utbyggnaden och renoveringen. Det minsta huset, som har hyrts ut, består av två lägenheter som kallas Drängstugan och Snickarstugan.

När Irénes man Anders dog för tre och ett halvt år sedan började Iréne jobba extra i en butik, dels för att ha något att göra och dels för att skingra tankarna.

Artikelbild

Skylten visar rätt. Bakom dörren döljer sig ett stort skafferi som man kan gå in i.

– Det var en jobbig tid efter att Anders hade dött. Men efter ett år kände jag att jag inte ville leva ensam resten av mitt liv, men visste inte hur jag skulle göra för att träffa en man.

Trots fördomar mot nätdejting lyckades goda vänner övertala henne att testa och lägga upp en profil på en sajt.

– Jag hade inte ens tänkt tanken att leta efter en man på nätet. Jag tyckte det verkade så desperat och hade inga förhoppningar om att träffa någon där. Jag vågade inte visa en bild på mig i presentationen och när jag senare på kvällen gick in på sajten blev jag bedrövad över hur många ensamma män det fanns där. Men en väckte mitt intresse, han kom nämligen från Kungsör och jag kände igen efternamnet.

Namnet Bogårdh är väl känt i Kungsör och Iréne, som varit engagerad på många sätt i det sociala livet på orten, kunde inte förstå att hon inte visste vem han var. Det visade sig att Jan-Olov hade jobbat utomlands i flera år och bara bott några år i Kungsör. Det blev mejlväxling och träffar och snart blev de ett par. Det är två år sedan nu.

Artikelbild

Vackert keramikfat på slagbordet.

– Vi upptäckte att vi hade många gemensamma vänner, allt stämde så bra mellan oss. Jag tror vi hade en himla tur som hittade varandra. Jan-Olof flyttade in till mig i stora huset, men efter ett tag ut kände vi att det vore trevligt att bygga upp ett gemensamt hem. Vi tittade runt på andra hus, och när hyresgästen i Farfarsstugan sa upp sig och Sofia ville köpa stora huset, då bestämde vi oss för att bygga ut och renovera stugan.

... jag har sagt så många gånger att jag skulle vilja bo i Farfarsstugan när jag blir gammal. Jag älskar verkligen huset.

Artikelbild

Den grågröna nyansen på kakelugnen har Iréne plockat upp och färgsatt väggar, några möbler och trappen till övervåningen med.

Huset byggdes någon gång i mitten av eller slutet av 1800-talet och de första som bodde där var Anders farfars far och mor. Anders pappa växte sedan upp i det lilla huset som består tre små rum i bottenplanet och ett par på vinden. Under några år på 1990-talet drev Iréne kafé i huset och bakade allt kaffebröd själv.

– Jag har alltid trivts så bra när jag stått och bakat här eller serverat gäster. Huset är gulligt, charmigt och har en själ. Det känns bra att det är många släktingar som bott här och jag har sagt så många gånger att jag skulle vilja bo i Farfarsstugan när jag blir gammal. Jag älskar verkligen huset.

Artikelbild

Den lilla toaletten har inretts med en Josef Frank-tapet, mässingskran i handfatet och kristallkrona i taket.

Eftersom Iréne har fyra barn och nio barnbarn, och Jan-Olov har en dotter med två barn kändes Farfarsstugan i minsta laget, det behövdes ett stort rum där alla kunde få plats att umgås.

– Vi gick på bomässor och skissade själva hur vi ville att det skulle se ut, men till slut tog vi hjälp av arkitekten Martin Larsson på ÄC-konsult. Han ritade också garaget.

Artikelbild

Spotlight på en liten klänning som hänger i sovrummet på övervåningen.– Jag tyckte den var så söt, köpte den och tänkte att det kanske blir en tjej nästa gång ett barnbarn kommer.

Den nya tillbyggnaden är på 35 kvadratmeter och består av många fönster – det är nästan som att stiga in ett växthus. Rummet är öppet till nock och fungerar både som hall, storstuga och matsal. I mitten står ett gammalt slagbord från Anders farföräldrar och runt bordet enkla trästolar. En träsoffa med ett quiltat, blått, tyg från Gudrun Sjödén är placerad närmast en fönstervägg och i hörnet finns ett runt bord med tillhörande fåtöljer. Ovanför hänger en kristallkrona med levande ljus.

– Jag tycker om gamla ting och köper ofta när jag hittar något som jag tycker om. Men slagbordet och skänken har alltid funnits i det här huset.

Artikelbild

Iréne Larsson har bott på Hagsta gård i snart 40 år. För tre och ett halvt år sedan blev hon änka när hennes man Anders dog. I somras var utbyggnaden av Farfarsstugan klar och Iréne och sambon Jan-Olov Bogårdh kunde flytta in.

I den gamla delen av stugan finns ett litet kök, arbetsrum och tv-rum. Vid diskbänken har Iréne låtit tapetsera med en tapet som en gång satt uppe på just den väggen. Gästgivars heter tapeten från Duros kollektion Gammalsvenska.

– Jag hittade en rulle som hade blivit över när de tapetserade då huset var nytt och kaklet vid diskhon är också sånt som jag har hittat här. Vi har velat ta vara på så mycket som möjligt av det gamla. Alla dörrfoder till exempel är de ursprungliga som vi återanvänt.

Artikelbild

Det lilla vitrinskåpet hittade Iréne i en antikaffär i Norrköping.

I tv-rummet har väggarna målats med en matt grågrön färg, en nyans som Iréne plockat upp från kakelugnen och sedan även målat om några av möblerna och trappen till övervåningen med.

– Nu längtar jag till våren så jag får plantera klängrosor i spaljén och odla grönsaker och kryddor i pallkragar. Och det ska bli härligt att se syrénhäcken, som vi har planterat, när den börjar blomma.