Bo Åkerström slog fast redan från start att vi är ett popband som finns för att vi vill släppa fram gitarrer i nästan alla lägen, och det är också en sådan skön kontrast till musiken och sången och texterna.
Torssons texter kan handla om i princip vad som helst. Det kan vara en hyllning av grannlandet Danmark, det kan vara en hyllning av en gammal västtysk bilmodell av 1961-års modell, det kan handla om en kull kattungar, eller lingonplockning, eller om morbror Assar som höll ett minnesvärt tal på mormors 80-årsdag för länge länge sedan, det kan handla om krävande turister, om blodomlopp och det kan handla om rent idrottsliga betraktelser som "Volleyboll-Molly" och slutsatser att det faktiskt spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid.
Bo Åkerström har det där lite torrt akademiska redovisande tonläget och försöker sig sällan på några större variationer med sin röst.
Men det understryker också det faktum att det här handlar om ytterst personliga funderingar. Och i kombination med ett fantastiskt kompetent band med Sticky Bomb på trummor, Dan Persson på bas, Michael Sellers på gitarr och pedal steel, och Thomas Holst på gitarr och orgel, så svänger det oftast så där oväntat bra.
Jag vet inte riktigt om farbröder över 50 är byggda för att bjuda på konserter efter klockan 23. Men bandet kommer i gång bra efter en kort startsträcka. De är rent av så kaxiga att de bryter efter 40-45 minuter och förklarar att nu tar vi en kort paus på 15 minuter.
Och det betyder att man är framme vid slutpunkten, som blir just "Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid", när det nya dygnet nästan är en timme gammalt.
Snyggt ändå att de återkom och bjöd på extranumret med kattälskarnas egen "Max och Nisse" och på den larmiga versionen av "Danmark".
Och skulle det nu vara så att den kanske 100 personer starka publiken lyckades klämma fram ett extranummer till efter "Danmark" så snälla; jag vill inte veta.
Inga mejl om att jag missade konsertens verkliga höjdpunkt. Och definitivt inte om det eventuella extranumret var min personliga favvofavorit, "Jag minns en gammal bil".
Torsten Braf