Här, på bogen, bet huggormen och sprutade in sitt gift i Bosse.
Det var något som inte stämde med den 6-årige plotthunden Bossen en lördag i början av april efter att han kommit in från rasthagen på gården utanför Flen.
Hans ägare upptäckte att den annars glada och pigga Bosse, som är en duktig jakthund specialiserad på rovdjursjakt, inte var sig själv. Han var svullen i frampartiet.
– Vi tänkte att han slagits med någon annan av våra hundar, men vi hittade inga sår på honom, säger Bosses matte Susanne Fredberg Persson.
Eftersom Bosse var svag och mådde dåligt åkte man till ett djursjukhus i Stockholm med honom. Där blev Bosse röntgad eftersom mn misstänkte en fraktur, men man hittade inga fel på honom och han ordinerades vila och antiinflammatorisk medicin.
Bosses ägare vill påpeka att man inte är besvikna på något sätt över behandlingen på djursjukhuset i Stockholm. Det som drabbat Bosse var nämligen ganska svårupptäckt med blotta ögat.
Men Bosse blev allt sämre och på tisdagsmorgonen åkte man akut till Dinvet i Katrineholm. Och där hittade veterinären vad som orsakat Bosses mående. På bogen fanns ett sår efter ett bett, som blev tydligt efter att man rakat bort pälsen. Bosse hade blivit biten av en huggorm och hans liv hängde nu på en skör tråd.
– Det var inte riktigt huggormsväder morgonen när det hände. Det vara bara två grader varmt ute och hur ormen lyckats hugga honom i bogen förstår vi inte riktigt. Hundar blir ofta bitna i nosen eller benen, säger Susanne Fredberg Persson.
Orm finns det tyvärr ganska gott om på gården där Bosse bor. Gården ligger sjönära och ibland har ormarna sökt sig ända upp till bostadshusets uteplats, berättar Susanne Fredberg Persson.
På Dinvet i Katrineholm kunde veterinären konstatera att Bosse var rejält illa däran. Ormgiftet hade brutit ner hans röda blodkroppar och han låg precis på gränsen för vad en hund klarar. Han var i akut behov av ormserum, men det fanns inget i klinikens förråd. I stället vände man sig till Anicura-kliniken och de hade en flaska serum kvar, vilken Bosse kunde injiceras med.
– Djursjukhus har antiserum i lager, men vi är en dagklinik och ofta behöver patienten övernattning och övervakning när man ger serum. Vi började leta runt efter serum och som tur var hade Anicura det. Vi är mycket tacksamma att de kunde och ville hjälpa oss, säger Magda Jaszczak, veterinär på Dinvet.
Hon berättar att antiserumet, som görs av hästblod från hästar som injicerats med svagt huggormsgift och på så sätt bildar antikroppar, kostar 7 000-8 000 kronor per flaska att köpa in. Samma serum används även till människor.
Här får Bosse blodtransfusionen.
Bosse svarade bra på serumet men var i behov av att få nytt blod. Dinvet satte igång att börja leta efter hundar som skulle kunna ge blod till Bosse.
– Vi visste att det fanns en kullbror till Bosse i Norrköping, men vi fick veta att det inte automatiskt innebär att de har samma sorts blod, säger Dan Persson, Bosses husse och jaktkamrat.
Labradortiken Maicie, 3, ställde upp som blodgivare och donerade en halv liter blod till Bosse.
Till slut hittades en passande donator. Det var labradortiken Maicie, 3 år, som tillhör en av sköterskorna på kliniken. Maicie donerade en halvliter blod till Bosse.
Hundar har till skillnad från människans åtta blodgrupper i stället 12. Blodgruppen som måste passa med den hund som ska ta emot blodtransfusionen, annars kan hunden få en farlig reaktion.
– Det är dessutom strikta kriterier för vilken hund som kan bli donator. De får bland annat inte ha tagit emot blodtransfusioner själva, får inta ha haft fästingsjukdomar och så måste de ha rätt storlek eftersom vi behöver ta en halv liter blod. Det funkar inte med en liten chihuahua, säger Magda Jaszczak.
Veterinären Magda Jaszczak och legitimerade djursjukskötaren Sanna König på Dinvet.
Djursjuksköterskan Sanna König, som driver Dinvet tillsammans med Magda Jaszczak, berättar att man numera har flera hundar som kan vara donatorer om det skulle behövas. I på djursjukhusen i Stockholm finns det blodbanker, men inte här.
Blodtransfusionen gick bra och redan nästa dag kom det glädjande beskedet. Bosse hade börjat producera egna blodkroppar igen.
Flera hundar testades för om de kunde vara lämpliga bloddonatorer till Bosse. Med hjälp av dessa analyskort bestäms det om blodet passar.
Behandlingen av Bosses huggormsbett blev väldigt dyr, berättar Dan Persson. Det fanns risk för att han inte skulle klara sig och som ägare fick de ta ställning till om det var värt att satsa på en sådan dyr behandling där det fanns en risk att han kanske inte skulle överleva. Det finns nämligen risk för komplikationer under behandlingen.
– Bosse lever för att jaga, det är det bästa han vet. Skulle han inte kunna göra det, hade det inte varit ett värdigt hundliv för honom. Men det gick ju jättebra, säger Dan Persson.
Bosse hälsar glatt när tidningen kommer på besök. För några månader sedan var han nära döden.
Magda Jaszczaks råd till hundägare är att komma in så snabbt man kan till veterinären om man misstänker att hunden blivit ormbiten. Tiden är nämligen en viktig faktor. I Bosses fall hade det gått tre dagar innan han fick behandling och då hann giftet göra stor skada.
Det är heller inte alla gånger som huggormen sprutar in gift när den hugger. 80 procent av betten är "tomma", enligt Magda Jaszczak.
– Han hade bara en fjärdedel av sina röda blodkroppar kvar, resten hade blivit förstörda av giftet. De röda blodkropparna är livsviktiga eftersom de transporterar runt syret i kroppen. Så vid minsta misstanke om att hunden blivit biten, kom in, så får vi titta. Det är heller inte alla gånger som ormen sprutar in gift. 80 procent av betten är "tomma", säger Magda Jaszczak.
Fortfarande är Bosse lite trött, när vi träffar honom hemma på gården.
Sanna König övervakar Bosse på klinikens intensivvårdsavdelning. Här ligger hunden uppkopplad och bland annat hjärtat övervakas. Golvet är uppvärmt så att hunden hålls varm.
Rasen plott, som Bosse är av, är framavlad för att jaga rovdjur och speciellt björn. Bosse har varit med och på flera björnjakter norrut i Sverige och varit med och fällt flera björnar. Husse Dan hämtar en trofé, en skalle av en 179 kilo tung björnhane, som Bosse var med och fällde i Gävleborg 2023.
Bosse lever för att jaga, speciellt björn, berättar husse Dan Persson. Bosse nosar nyfiket på björnskallen, viftar ihärdigt på svansen och skäller. Kanske längtar han om att få ge sig ut i skogen och jaga björn.
Skalle från den 179 kilo tunga björnhane, som Bosse var med och fällde i Gävleborg 2023.
Bosse nosar nyfiket på björnskallen, viftar ihärdigt på svansen och skäller. Kanske längtar han om att få ge sig ut i skogen och jaga björn.
– Plotten, som är en förhållandevis ny ras i Sverige, kommer från Kanada och är framavlad för att jaga björn. Den hetsar och biter inte björnen, som en del andra raser gör, säger Dan Persson, som arbetar som viltmästare. Eftersom jaktsäsongen för björn är kort är Bosse med på andra jakter av bland annat lo, varg och vildsvin.
Nu håller Susanne och Dan tummarna innerligt för att Bosse snart ska bli helt återställd. Innan ormbettet fanns det nämligen en plott-tik som Bosse skulle få para sig med och förhoppningsvis kan det ske när Bosse frisknat till helt.
– Han är en sådan underbar hund, så vi skulle så gärna vilja ha en valp efter honom, säger Susanne Fredberg Persson.