Tareq Al Far studerade engelsk litteratur på Damaskus universitet, hade ambitiösa framtidsdrömmar och levde under trygga familjeförhållanden i Syriens huvudstad. Sen kom kriget som förändrade allt. Familjen förlorade sitt hem, hans far blev av med jobbet och till slut var familjen tvungen att ta det svåra beslutet. Tareq och hans far flydde i hopp om att bygga upp en säkrare tillvaro åt hela familjen.
I dag har Tareq och hans pappa varit i Sverige i ett år. Det var under kalla december förra året som de kom till Hållsta i Eskilstuna, ett halvår senare hamnade de i Flen. Kvar i krigets Syrien är Tareqs mor och hans två syskon. De bor i centrala Damaskus i en för tillfället fredad zon i väntan på att ansökan om familjeanknytning till Sverige går igenom.
– Men vi vet ingenting, plötsligt kan allt förändras. Min mamma är statsanställd, så hon är hotad hela tiden och kan inte röra sig fritt. Jag pratar med dem nästan varje dag, säger Tareq.
Samtidigt som hans tankar ständigt är hos familjen i Damaskus har Tareq satsat allt på att bli en del av det svenska samhället. För honom fanns det aldrig något alternativ, han hade förlorat för mycket för att ge upp. Kriget skulle inte hindra honom från att få det liv han bestämt sig för att ha.
– Jag hade ett mål när jag kom hit, jag har pluggat engelsk litteratur vid Damaskus universitet i två år, sedan förlorade jag allt. Mitt mål var att fortsätta plugga, att få ett arbete och ett bra liv. Ett liv som jag hade planerat att få i Syrien.
Det var en målmedveten 19-åring som landade i ett kallt Sverige för ett år sedan. Men Tareq upptäckte snart att vägen in i det svenska samhället inte var så rak som han hade hoppats.
– Att komma till Sverige var som att födas på nytt.
Tareq kände sig isolerad från det samhälle han ville bli en del av. Han fick inte börja på Svenska för invandrare (SFI) då han ännu inte hade uppehållstillstånd och kontakten med svenskar var minimal på boendet i Hållsta. Lösningen för Tareq blev att skapa sin egen väg till integration.
– Jag började lära mig språket själv från första dagen. Att inte få börja på SFI blev en motivation att klara det utan dem. Jag bestämde mig för att göra det själv och komma tillbaka och börja direkt med gymnasiestudier.
Sagt och gjort. Tareq började undervisa sig själv genom att följa svenska nyheter, läsa svenska tidningar, titta på Youtube och lyssna på radio. Inte helt olikt den nederländsk-svenska trubaduren Cornelis Vreeswijk.
– Jag ville lära mig hur svenskar pratar och hur de reagerar. Det är väldigt viktigt att förstå det svenska beteendet och hur man ska uttrycka sig på ett svenskt sätt, det räcker inte bara med språket.
Nästa steg för Tareq var att praktisera sin självlärda svenska genom att prata, med vem som helst var som helst. På bussen, på torget eller i matbutiken. Ett oblygt tillvägagångssätt som inte uppskattades av alla inbundna svenskar.
– Jag började prata med folk. Prata, prata, prata. Det är lite svårt, men de flesta vill prata. Vissa är dock mer reserverade och säger bara hej och går. Men alla blir nog förvånade och tänker "vem är han som vågar prata med mig"?
I dag läser Tareq svenska, matte och engelska på Komvux med målet att söka in till Handelshögskolan i Stockholm nästa år. Han har deltagit i Flens kommun språkvänsprojekt där Centerpartiets Karina Krogh och hennes man blev Tareqs språkvänner.
– De har hjälpt mig mycket med att utveckla min personlighet och med kunskaper om det svenska samhället. Jag har fått en klarare bild av politik och livet här. Fler politiker borde engagera sig i projekt som språkvän för att veta vad asylsökande behöver.
Modet och målmedvetenheten driver Tareq. Han vill dra sitt strå till stacken i det svenska samhället och han menar att det finns mycket att göra för att åstadkomma en snabbare integration för nyanlända i Sverige. Han menar att SFI-utbildningen måste bli mer flexibel och praktiskt inriktad.
– Mina grannar är kirurger och läkare, men de sitter bara hemma och går till SFI-utbildning som inte hänger ihop med verkligheten. De har ingen aning om det svenska samhället, folket eller hur svenskar beter sig. Det måste till mer praktiska samhällskunskapslektioner som informerar om vad man ska göra efter att man fått uppehållstillstånd.
Tareqs tankar om integration är många. Han tycker att man borde ge nyanlända som inte fått uppehållstillstånd praktikplats inom sin bransch medan de väntar på besked, han anser att valideringen måste bli effektivare, han vill se en ändring av reglerna så att etableringsbidrag räknas som inkomst så att nyanlända enklare kan söka jobb och han menar att man borde göra fler satsningar som får människor att mötas.
– Det är inte bara svenskar som ska fatta beslut om integration, vi måste samarbeta med varandra. På det sättet kan vi nå integrationssyftet. Vi vill bli sedda och hörda, inte överkörda.
20-årige Tareq slits mellan två världar. Med bakbundna händer försöker han hjälpa sin mor och sina syskon i krigets Syrien och innan de är på plats i Sverige kommer han inte att känna riktig stabilitet i tillvaron. Parallellt vill han visa att det går att bygga någonting nytt även om allting slitits från dig.
– Jag vill bli som en förebild för nyanlända som kommer hit, någon som visar att man kan klara det. Det är jobbigt, men man måste anpassa sig, acceptera det svenska samhället och ha ett mål.