De pekar, skrattar, ger mannen öknamn och ropar åt honom att få det överstökat. Vissa hade barn vid sin sida. Vissa tar fram picknickstolen. Det här är ett skådespel de inte vill missa.
Jag var på plats i Flen i går när dramat i korsningen av Drottninggatan och Götgatan utspelade sig. Jag var där hela dagen, motvilligt. Vissa saker önskar man att man slapp bevaka. Många som passerade kände likadant och gick hem. Flera andra var en del av den spänningssökande mobben.
Människan är nyfiken av naturen, det kan jag acceptera. Men var går gränsen? Bristen på respekt och empati var skrämmande stor bland allmänheten runt dramat i går. Jag gick hem med en olustig känsla och med många frågor. Har vi det för bra i Sverige? Är det därför vi så lätt kan döma människor vi inte känner och måla verkligheten i uteslutande svart eller vitt?
Och vart tog solidariteten vägen?
I torsdagens Eskilstuna-Kuriren kan ni läsa mer om efterspelet kring händelsen i Flen. Ögonvittnen ger sin bild av dramat.